Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 3) Handlingar rörande Sveriges Historia. Af G. Djurklou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
k. gustaf den förstes registratur. vi.
xvii
taga ny lärdom, att ej »förlägga» kyrkor och kloster, o. s. v.
Smålandsbönderna, med hvilka Jon Olsson tingar häradsvis, samt
Jönköpings borgare med sin borgmästare Nils Arvidsson i spetsen äro ock
snart färdige med ny trohetsförsäkran, och då det storartade
folkmötet (sit venia verbo) på Larfs hed misslyckats, börja äfven
vest-götaherrarne blifva tveksamma. Upprorets anstiftare hr Thure
Jönsson och biskop Måns fly ur riket och de fleste af vestgötafrälset, som
deltagit i upprorsförsöket aflemna sina trohetsreversal i enlighet med
lemnadt formulär. Men rådsherrarne Nils Olsson, Måns Bryntesson
och Thure Eriksson förlita sig på att brefven med bevisen på deras
förrädiska stämplingar blifvit tillintetgjorda och våga skriftligen
betyga sin oskuld. Konungen har bevisen på deras brottslighet i sina
händer, men tackar ändock de båda sistnämnde i särskilda skrifvelser
för det de, såsom de tillkännagifva, »tingat medh allmoghen oss till
godho och stilt thet vpror begynth war» samt beder dem med sina
skäl och bevis komma till den utsatta herredagen i Strengnäs, der
de äfven infinna sig. Det är sanct Botolfs dag (d. 17 juni)
herredagen tager sin början, och inför det församlade rådet, frälset och
menigheten uppläses konungens försvarsskrift emot de beskyllningar,
honom tillvitats. Med logisk skärpa vederläggas dessa och visas
befogenheten af de åtgärder, konungen på grund af besluten vid
Vesterås riksdag vidtagit för att hämma biskoparnes maktlystnad och
främja den nya sakernas ordning, som ur dessa beslut måste framgå.
I denna skrift, ett mästerstycke af bindande bevisning, röjer sig
under de varsamma ordalagen en medveten kraft och fast vilja, som
måste verka öfverväldigande på de gode herrar och män, för hvilka
densamma upplästes. De närvarande af rådet, frälset och
köpstadsmännen sättas af konungen på »bennchen för retta». Konungen
framträder sjelf såsom kärande. Han framlägger de anklagades egna
bref, gendrifver kort men kraftigt deras matta inkast. Det kräfver
icke lång granskning af akterna och domstolen är snart färdig med
sitt utslag. Detta lyder på förlust af lif, ära och gods. Domen går
i verkställighet öfver hr Måns och hr Nils, men hr Thure får behålla
sitt lif. Likasom den krigiske presten hr Nils i Hvalstad, som förut
fått frid, kändes skyldig att lemna 20 oxar och »wåre the än flere
kunde thet intit skadhe», får hr Thure den 27 juli sin frihet och
sina gods åter, men mot dryga böter. Äfven de öfriga frälsemännen
som förut fått nåd, upptagas åter i konungens vänskap, den de vinna
genom dyrbara, godvilliga (?) gåfvor. Så t. ex. får Axel Posse den
21 augusti försäkran om konungens vänskap sedan han lofvat
konungen 2 »sköne heste» samt sändt honom ett »kredenzekar», hvilket
dock konungen heldre »taget sköne hesther före». Mot de afrättade
herrarnes enkor och arfvingar förfar konungen med mildhet, men vi
våga väl icke skrifva denna hel och hållen på det goda hjertats
räkning. De gods och gårdar, som för honom voro »beläglige», behöll
han naturligtvis, och att efterskänka, hvad han för tillfället icke
behöfde, var ur klokhetens synpunkt det bästa, helst han i händelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
