Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 3) Handlingar rörande Sveriges Historia. Af G. Djurklou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
18
behof icke glömde hvar de funnos. Dessutom voro sådana fruar som
t. ex. fru Brita, Måns Bryntessons, icke lätta att tvista med äfven
för en så myndig herre som konung Gustaf, och detta fick han ock
i sinom tid erfara.
Mot sjelfva upprorets egentlige anstiftare hr Thure Jönsson
visar konungen i det längsta den största försonlighet. Genom
frändskap och många andra personliga band var han fäst vid denne, den
gamla religionens och unionspolitikens siste representant, och man
kan tydligt märka att han fruktade honom. I afsigt att förmå
honom återvända till fäderneslandet skrifver konungen honom till i de
mest bevekande ordalag och bjuder frid och full försoning. När hans
förnyade bref icke medföra åsyftad verkan uppmanar han hr Thures
förre medbrottslingar, vestgötafrälset, att förena sina böner med hans
egna, men förgäfves. Att återvända till fäderneslandet och lemna ny
trohetsförsäkran, dertill är hr Thure villig, men i reversalet står
inryckt en bekräftelse på Vesterås riksdagsbeslut, och denna vill han
ej gifva för detta »lutterske ketterij» skull, som han så högeligen
ogillar. Sedan herredagen i Strengnäs fält sin dom och dertill
bekräftat de stadgar som gjordes i Vesterås samt lugnet återvändt, är
konungen mindre enträgen. Han skrifver ej mer till hr Thure, men
så mycket mera om honom till alla landsändar, till Danmark och
Norge för att motverka hans stämplingar; och då hr Thure sjelf
vågar skriftligen uppvakta sin frände och med åberopande af skriftens
ord ber att åter få »hustru Ingeborg»1), som konungen förvägrat att
dela Thure Jönssons landsflykt, får han följande korta men ytterst
betecknande, humoristiska svar. »Gunst som i haffuen förskullat etc.
I scriffue oss til vm eders qwinnæ Ingeborg berörendis the ord thess
helge Ewangelij Quos deus coniunxit . . . Theremot måghe i heldre
begründe then annen sentencien som scriffwen är. Quos sathan
coniunxit homo separat. Valete.»
Vållade oroligheterna i Småland och Vestergötland mycken
skrifning i konungens cancelli, så föranledde hr Thures son, mäster
Jö-rans upprorsförsök i Helsingland äfven en mängd bref och
förklaringar, och icke nog härmed; året var rikt på obehag och förargelser
äfven af andra slag. Konungens svåger, grefve Johan, som skulle
uppgöra liqvidationen med Lübeck, tyckes hafva varit en dålig och
allt för medgörlig räknemästare, hvadan konungens och lübeckarnes
räkningar visa en betydlig differens, som man kan se af
anmärkningarne emot grefve Johans och Wulf Gylers (Ulf skrifvares) uppgörelse
rörande Herman Israels räkenskap är denna skilnad alldeles icke till
konungens förmån, och detta grundlägger missämja emellan svågrarne.
För öfrigt innehåller årets registratur åtskilliga skrifvelser rörande
befaradt infall i Viken, åtgärder till de ledig vordna biskopsstiftens
förvaltning, privilégié-, förlänings- och frälsebref m. m. Men ehuru
Engelbrektsdotter, Thure Jönssons tjensteqvinna och moder till några
af hans barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
