Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
illustrerad verldshistoria. i.
XXXIII
dande öfversättning, för att på de följande raderna efter hand
blifva »en inre ande», »förnuftets och den sedliga känslans
uppenbarelser», »samvetets och förnuftets röst». Skildringen af sjelfva
anklagelsen och anklagarnes del deri är ej heller rätt noggrann.
Me-letos framträdde ju såsom hufvudanklagare och ej Anytos, äfven om
denne var den verklige anstiftaren. Platos skildring af Sokrates
död är verldsberömd. leke ens denna har förf. kunnat troget
återgifva; han tillägger ett »småleende» af egen uppfinning och beröfvar,
så vidt vi förstå, genom sin öfversättning Sokrates’ sista ord hela
deras finhet (s. 413). Han skiljer sig i densamma också från alla
öfversättningar vi hittills sett.
Vi hafva för länge uppehållit oss vid denna grekiska historia.
Vi kunde haft att tillägga åtskilligt, men vi skynda oss att sluta.
Vi nämna dock dessförinnan, att förf. tror sig kunna karakterisera
Aeschines till skilnad från andra talare med den innehållslösa frasen:
han gaf vältaligheten »rörelse och glans» (s. 440), att Plato och
Aristoteles, porträtten inberäknade, få på sin lott ej fullt tvänne sidor, den
grekiska vältaligheten 10 rader, historieskrifningen i sammanhang ej
en enda. Afd. 11 (s. 444 och följ.) är öfversatt från Becker med
åtskilliga uteslutningar t. ex. af de ställen, som röra qvinnornas
ställning och barnens uppfostran.
Macédoniens historia kunna vi ej vid detta tillfälle yttra oss om.
Vår uppgift har på det sista ej varit den angenämaste. Vi
hafva måst tadla i st. f. att berömma. Naturligtvis erkänna vi
villigt, att ej hvarje del af Greklands historia är lika misslyckad ; det
hade väl varit otänkbart. Men vi hafva endast fästat oss vid de
afdelningar vi ansett för de vigtigaste; vårt omdöme om dem framgår
otvunget af den föregående granskningen och detta omdöme kan ej
annat än blifva vårt totalomdöme. Vi hade verkligen hoppats på en
helt annan skildring af den grekiska odlingen, en af de skönaste
frukterna, om ej den skönaste på mensklighetens träd. Vi förstå ej att
någon vill åtaga sig att skrifva Greklands historia, som ej är
sympatetiskt rörd af det ämne han skildrar eller ej har förmåga att få
läsarnes hjertan att klappa af medkänsla. Hvad gör det om
Egyptens och Assyriens historier skulle vara torra; men Greklands? Skall
man der affärdas med den ena smaklösheten efter den andra, se
författningsförhållandena oredigt framstälda, Sokrates’ bild grumlad och
Plato skildrad så, att man frestas att tro att skildraren aldrig erfarit
tjusningen af att läsa en enda platonsk dialog? Vi medgifva att
uppgiften varit svår att fylla. Greklands historia är måhända den
svåraste att skrifva under hela den gamla tiden. Kanske uppgiften
ej heller varit den behagligaste för författaren. Det lär väl för
honom — vi antaga att han ej är filolog — hafva varit nödvändigt
att »plocka rosor i andras trädgård.» Derom vilja vi ingenting
säga. Men vi måste beklaga att de grekiska rosorna ej blifvit plockade
af en säkrare och ordnade af en mera förfaren hand. Äfven så kunde
det sättas i fråga, om ej förf., der hans arbete är ren Öfversättning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
