Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
15
gille, hade alltid den förre ett bestämdt företräde, emedan han
var tagen i konungens särskilda hägn. Så t. ex. skulle
medlemmarne i den helige Knuts gille i Flensburg vara i
konungens värn och frid på samma sätt som hans hirdmän. Ej heller
kunde den vidsträckta domsrätt, som var gillena medgifven, på
längden verka välgörande, alldenstund den framkallade en bestämd
olikhet inför lagen, och i väsendtlig mon bidrog till att gifva åt
gillesmedlemmarne en öfvermodig känsla af maktfullkomlighet.
I Danmark voro gillena vida mer af verldslig än af andlig natur,
och måste på grund deraf blifva föremål för regeringens
omtanke, och ju längre tiden led, för ett visst återhållande
inflytande från dennas sida. Drottning Margareta föreskref, att ingen
fick i någon stael begynna ett nytt gille eller sällskap utan
medgifvande af fogden, borgmästare och råd. Konung Kristofer af
Baiern gaf denna myndighet rätt att upplösa ett gille, "som hade
upptagit eller ville upptaga ett parti som var onyttigt eller
staden till skada".
Af de nordiska landen är det intet, hvars gillen äro af så
stort intresse som Danmarks, men här få vi icke inlåta oss i
några studier af dem. Det tillkommer oss allenast att
inledningsvis kasta på dem en flyktig blick för att antyda deras
egendomliga utbildning.
Gille-institutionen utbildade sig sålunda i Norden — vi
skola ’i det följande se att i detta afseende gjorde Sverige intet
undantag — och på ett ganska skiljaktigt sätt. Men hon var
icke uteslutande nordisk, icke ens egendomlig för de germaniska
stammarne.
Vi återfinna gillen inom den klassiska forntiden, i synnerhet
i den romerska verlden, der de förekomma under namn af
collegia eller sodalitates. Deras bestämmelse var ursprungligen
religiös, hvart collegium hade sina gemensamma offer; det var
just delaktigheten i dem, som gjorde collegiets medlemmar till
ett, till sodales. Detta var så litet tillfälligt, att det för
gudstjensten erfordrades, att hvar gud hade sitt collegium, hvilket
ock bar gudens namn (t. ex. sodalitas Æsculapii et Hygieæ,
Larum, Isidis). Dessa religiösa collegia voro af tvenne slag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
