Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
16
dels gafs nämligen detta namn åt den samling af prester, som
hade gemensam tjenstgöring, dels gafs det åt alla dem, såväl
prester som lekmän, som förenade sig till samma gudomlighets
speciela tjenst. Inom några collegia var medlemskapet ärftligt,
alldeles som i det norska gillet, om hvilket talades s. 9; i öfrigt
kunde nya medlemmar inväljas. Ingen hade rätt att frivilligt
utgå ur ett collegium, men väl tillkom det ett sådant att från
sig utsluta dem, som ej längre gjorde sig värdiga att tillhöra
det. Samtliga collegia stodo under statens uppsigt, hvilket var
så mycket nödigare som collegierna åtnjöto hvarjehanda förmoner,
frihet från en del skyldigheter som annars ålågo medborgarne,
ibland till och med frihet från krigstjenst. Collegierna voro af
olika rang, hvilket var så starkt utprägladt i sammanhang
med deras beroende af staten, att personer kunde till straff
insättas i lägre collegier. Inom hvarje särskildt gille funnos ock
olika grader, liksom hvart och ett hade flere embetsmän och
dessutom en patronus, hvilken, när sådant behöfdes, åtog sig
collegiets angelägenheter. De romerska collegierna innehade
ofta betydande egendom, hvadan ibland vid vissa tider gåfvor
utdelades till medlemmarne, liksom utgifterna för festmåltiderna
som höllos i collegiets hus, i dess helgedom eller hos någon af
dess medlemmar, ofta bestriddes ur den gemensamma kassan.
AfVen efter döden höllo collegiets medlemmar i hop. Collegiet
hade nämligen en gemensam begrafningsplats, i hvilken
medlemmarne begrofvos på dess bekostnad, och bars då framför
be-grafningståget collegiets vexillum.
Den vigt, som de hedniska folken fäste vid begrafningen,
gaf anledning till uppkomsten af särskilda begrafningsgillen;
hvar ledamot erlade en viss afgift till den gemensamma kassan,
hvilken i stället bestridde begrafningskostnaderna, ibland äfven
åminnelsefester för de döda. Att äfven dessa gillen voro
religiösa föreningar antydes redan deraf, att de gemenligen hade
namn efter någon gudomlighet.
Slutligen funnos äfven collegia opificum, handtverksgillen.
Liksom presterna bildade collegier, så slöto sig andra som
arbetade med samma sak tillsammans till slutna korporationer af
olika rang, alltefter deras yrkens större eller mindre betydelse
för krigstjensten och gudstjensten. Främst stodo på grund
derutaf musikanterna och smederna Efter dem kommo i den ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
