Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
H. HILDEBRAND.
38
egna en särskild behandling. Detta medför dessutom fördelen
af ytterligare jämförelse mellan de svenska förhållandena och
grannlandens.
Sedan kristendomen väl vunnit insteg i Sverige och med
honom de allmänt europeiska bruken, började äfven i vårt land
associationsbegäret att visa sig ganska lifligt hos likstälda
personer af olika stånd. Inom kyrkans verld finna vi tidigt något
som mer än annat förtjenade namn af convivium ellgr
samman-lefnad, ehuru det icke gemenligen innefattas under detta ord
i dess tekniska betydelse, hvilket icke betecknar en ständigt
fortgående sammanlefnad’, utan allenast ett sammanträffande på vissa
tider och ett fortlefvande broderligt sinnelag — jag menar seden
att prester, som tjenstgjorde vid samma kyrka och vid samma
fromma stiftelse bodde i samma hus, åto vid samma bord o. s. v.
Under början af medeltiden höll man mycket på denna
samman-lefnad ad regulam canonieam. Redan konung Sven Estridsson
i Danmark insatte vid Dalby kyrka i Skåne ett _ kopvent af
canonici regulariter viventes, och i Lund inrättades snart ett
annat konvent i claustrum sancti Laurencii, hvars stadgar ännu
finnas bevarade i den vigtiga handskriften Memoriale fratrum
(sc. sancti Laurencii), nu tillhörig Lunds universitet och oftast
kallad efter en del af sitt innehåll Necrologium lundense.
Stadgarne hvilka röra sig hufvudsakligen kring gudstjensten och
fromma öfningar (t. ex. fotatvagning) äro af dr A. Hammar
af-tryckta i Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och
beskrifning 1868—1869 s. 1—28. De tillhöra, enligt dr Hammars
bevisning, början af 1100-talet.
Sedan domkyrkornas prester, under det de kyrkliga
stiftelserna ständigt riktades med gåfvor och köp, erhållit skilda
bostäder, blifvit i stället för regulära kaniker s. k. canonici
secu-lares, vidhöll man föreställningen om den stora nyttan deraf, att
de prester som hade gemensam förrättning bodde och lefde
tillsammans, hvilket vi se af de ständigt återkommande
bestämmelserna derom i sammanhang med bildandet af nya stiftelser. Så
t. ex. när konung Erik af Pommern ifrade för en ständig läsning
af psaltaren i Nordens kyrkor, bildade han vid Vadstena
stadskyrka ett collegium bestående af tretton prester, som skulle hafva
icke blott gemensam tjenstgöring utan och gemensam bostad.
Flere andra fall kunde anföras, men de skulle föra oss för långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
