Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
MEDELÍIÍ)SGILLENA i SVERIGE.
47
till utsatt tid gjorde färdigt sitt arbete, kunde man klaga för
åldermannen, som då lemnade arbetet åt en annan. Den som
brände något i pressningen skulle ersätta kunden hans skada
och erlägga böter till kompaniet, hvilka stegrades derest
förseelsen upprepades. Om någon utanför gillet icke kunde få ut sin
fordran af någon medlem af gillet, kunde han anlita
åldermannens hjelp o. s. v.
Alla fattige gamle borgare, män och qvinnor, som af ålder
varit i embetet, men icke längre förmådde uppehålla det, egde
att fortfarande utan afgift arbeta och skära simplare tyger såsom
marienburgskt kläde och vadmal samt vända gamla kläder.
Häruti undantogos de som hade öppen gatubod eller suto på
bryggorna (hade bryggiastooll) o. s. v.
I öfrigt förekomma stadgar mot oqvädinsord, mot
utspridande af det som afhandlas vid sammanträde inom lykta dörrar
och så vidare.
Inga ändringar i detta skrå fingo göras utan att
underrättelse derom gifvits inför sittande rådet; allenast på dess och
borgmästarens tillsägelse fick stadsskrifvaren göra några tillägg
i skråboken .Några senare tillägg äro gjorda, af hvilka två,
antagna år 1517, förtjena att anföras: ingen embetsskräddare eller
öfverskärare fick, vid vite, gifva dräng eller sven hel eller half
måndag fri, och ingen fick skicka öfverskärare-drängar eller
svenner till marknader i uppstäderna för att der arbeta vinter
eller sommar, på det de gode männen i uppstäderna må lära sig
att sjelfva hålla tjenstesvenner.
Det äldsta till våra dagar bevarade skomakare skr åt är af
år 1474. Embetet var upptaget jungfru Maria, alla helgon och
den helige Marcus till heller. Grillets medlemmar icke blott
gjorde skodon, utan beredde äfven och sålde läder.
Embetsmännen kallades här verkmästare, läderskådare, skoskådare och
kämnerer. För inträde i gillet fordrades utom äkta börd, god
frejd och läroår, förfärdigande af mästaresko, egentligen tre par
skor och ett par höga stöflar. Den som vunnit inträde skulle
gifva en frukost med samma anrättningar som förut äro
omnämnda efter skräddareskråt. Efter frukosten fördes han af
verkmästaren upp på rådhuset för att få burskap. Vid nästa
gille skulle han bestå mästaretunna och inom ett år skulle han
erlägga 12 öre i väpnarepengar, dock med skyldighet att utlägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
