Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
55
göra med stora massor, utan måste sträfva efter noggrannhet i
detaljerna. Mer än alla de i det föregående omtalade yrkena
kräfde detta konstnärlighet; liksom målaren var guldsmeden ofta
konstnär. Mellan handtverkaren och konstnären fanns denna tid
ingen skilnad i rätt, i samhällsställning eller anspråk, den ene
såväl som den andre hörde till embetet och hade att rätta sig
efter dess skrå, men det är naturligt att inom de gränser som
lag och föreskrifter utstakade gjorde sig snart skilnaden
märkbar mellan den simple handtverkaren och den som egde en högre
begåfning. . Så mycket större uppmärksamhet egnade regeringen
åt guldsmederna, som dels ett dåligt silfver- eller guldarbete,
på grund af de två metallernas kostbarhet, innebar en betydlig
förlust för köpare, dels det silfver som i form af husgeråd och
smycken förekom i landet, mycket ofta kastades i smältdegeln
för att förvandlas till mynt, i hvilka fall den dåliga halten i det
arbetade silfret lätt kom att inverka menligt på myntets godhet
och dermed på hvarjehanda andra förhållanden i landet.
Ju mer Stockholm fick karakteren af hufvudstad, desto mer
äro vi berättigade att der söka de flesta och bästa handverkarne
inom de finare yrkena. Den senare medeltidens handlingar
omtala äfven ganska många guldsmeder i Stockholm. De bodde i
medeltidsstadens förnämsta delar, hufvudsakligen vid Stortorget
och Köpmangatan. Namnformerna visa att jämte de infödde
guldsmederna fanns det mången som hade flyttat in till staden
från Tyskland. Mot slutet af 1400-talet åtnjöto Stockholms
guldsmeder så mycket anseende, att i en stadga af år 1473,
utfärdad af erkebiskop Jakob Ulfsson och herr Sten, föreskrifves att
ingen guldsmed fick slå sig ned i någon stad i hela Uppland
utan att han inför verkmästarne i guldsmedskompaniet i
Stockholm utfört fyra arbeten, och att alla uppländska guldsmeder
skulle en gång om året rätta sina vigter hos verkmästaren i
deras embete i Stockholm. Grenom Kalmare-recess af år 1474
upphöjdes den vigt, som embetet i Stockholm använde, till vigt
för hela riket; verkmästare och guldsmeder i Stockholm fingo
rätt att i hvilken marknad som helst "hindra och rätta" dem
som bjödo ut arbeten af dåligt silfver och guld eller dem som
använde falsk vigt. .Redan år 1485 förnyades stadgan för
Upplands guldsmeder af år 1473, med tillägg att hvar guldsmed
borde märka sina arbeten, så att man lättare kunde utöfva
kontroll öfver hvars och ens verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
