Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104
II. HILDEBRAND.
72
beneficier, biskoparnes s. k. servitia communia, tionden för krigen
mot turkarne, dispenser o. s. v. ända ifrån år 1416. Men de
äldre räkenskaperna och det egentliga hemliga arkivet, med
bland annat snart sju århundradens registratur befinna sig ännu
i Vatikanen, otillgängliga, måhända ännu mer än förr, för den
historiske forskaren. Till dessa, samlingar är i sjelfva verket
tillträdet vid bannlysning allom förbjudet, utom för den Heliga
Fadren sjelf, kardinal-statssekreteraren och arkivens föreståndare1).
Emellertid har man tid efter annan tillåtit enskilde forskare
att begagna sig utaf vissa delar af påfvearkivet, i större eller
mindre omfång. En bland de mest gynnade i detta afseende
synes den norske historieskrifvaren P. A. Munch ha varit. Han
uppehöll sig i Rom första gången från 1858 till 1861
hufvudsakligen för att genomgå registraturen, till hvilka man efter hand
med en ovanlig frisinthet gaf honom fritt tillträde. Han har
också i sin ofvan anförda lilla skrift, för så vidt vi veta, gifvit
den mest i enskildheter gående skildring af denna del utaf det
hemliga arkivet i Vatikanen — med dess öfriga beståndsdelar
synes han mindre hafva sysslat — hvilken också för vår historia
är den vigtigaste. Tilläggas må, att han hade den lyckan att
såsom arkivets föreståndare finna den välvillige och lärde pater
Theiner, känd som utgifvare eller författare af historiska
handlingar och arbeten rörande flera europeiska länder, bland dem
äfven Sverige; han hade nämligen just 1858 mottagit denna syssla.
En frugt af Munchs verksamhet i Rom är den dyrbara samling
af afskrifter, som han hemsände, af hvilken en del kom till
Sverige och förvaras hos Vitterhets- Historie- och
Antiqvitets-Akademien för att efter hand utgifvas i Svenskt Diplomatarium.
Det är bekant att skrifvelserna från den apostoliska stolen,
efter det vidhängda blysigillet kallas bullor. Sådan var länge
den vanliga formen för deras utfärdande; först under 15:de
århundradet finner man jämte dem äfven så kallade breves eller
brevia förseglade med "fiskarringen" 2). Sigillet eller bullan
*) Anmärkas må, att i Italien arkiven annars öfver allt äro öppnade för
forskarne och ej längre anses blott för regeringens "administrativa eller
diplomatiska registrators-kontor, utan som vetenskapliga institutioner och samlingar".
(C. Paoli i Monod-Fagniez’ Revue Historique, 2, s. 537).
2) "Breves" förekomma visserligen tidigare, men då i allmänhet med en
något olika betydelse: en kort förteckning, uppsats eller något dylikt, en pro
memoria, som vi säga. Fiskarringen var, som bekant, ett påfvens signet,
förande apostelen Peters bild med lina och fiskkrok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
