Historiskt bibliotek / Tredje delen / 105 (1875-1880) With: Carl Silfverstolpe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjenade i allmänhet under hela medeltiden i stället för underskrift,
äfven der man har all anledning att antaga, att brefutfärdaren
var kunnig i skrifkonsten. Skrifvelserna från påfvestolen göra
intet undantag derifrån. Man finner mycket sällan under dem en
påfves egenhändiga underskrift. Deremot brukades vid synnerligt
högtidliga skrifvelser, privilegier eller dyl., det s. k. hjulet (rota),
af hvilket en afbild här meddelas. Inom tvenne concentriska
ringar, genomdragna af ett kors,
inritades påfvens namn och
ofvanför skrefs sanctus Paulus, sanctus
Petrus; mellan de två ringarne
skrefs påfvens valspråk och
öfverst ritade han med egen hand
ett kors. Bredvid satte sedan
skrifvaren hans namn och
helsningen ”bene valete”, från 10 årh. i
monogram. Dylika högtidliga
aktstycken underskrefvos äfven af
kardinalerna, såväl biskopar, som
prester och diakoner; men det
är mer än ovisst, om ens dessa nedläto sig att skrifva sina namn.
I vissa fall är det tydligen samma hand, som skrifvit brefvet,
som äfven skrifvit kardinalernas namnteckningar; i andra tyckes
verkligen både olika stil och olika bläck förekomma och sålunda
möjligheten af en egenhändig namnunderskrift vara gifven[1].
Deremot ritade utan tvifvel hvarje kardinal sjelf det kors, som
äfven här föregick namnteckningen. Så många underskrifter
kommo emellertid endast sällan före. De stora privilegierna
blefvo allt sällsyntare och af de många påfvebref, som
förvaras i vårt riksarkiv, ha vi endast sett ett enda, der alla
dessa formaliteter äro iakttagna. Det är påfven Lucius 3:s
skyddsbref för Upsala ärkebiskopsstol af d. 5 Nov. år 1185 (tryckt
i Sv. Dipl. I, n. 96). Från detsamma är äfven den afbildning
tagen, som ledsagar denna uppsats. Dessa privilegier skrefvos i
äldre tid af en namngifven notarie och utfärdades af den
likaledes namngifne bibliotekarien eller kansleren. Från 12:te årh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>