Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
O. v. FEILITZEN.
8
sande. Fadern, hvilken emellertid ofördröj ligen vill hafva en
reelare valuta för hvad, som påkostades för sonens vistande utom
hemmet, låter icke så lätt tillfredsställa sig, utan på samma gång,
som han gör förnyade påminnelser hos vederbörande om sina
anspråk för barnen, uppmanar han sonen, att, då utsigterna till
befordran icke synas blifva gynnsammare, ofördröj ligen återvända
till föräldrarna, dervid han som ett ytterligare skäl for sonens
återkomst framhåller sin allt mera vacklande helsa. Sonen söker
dock öfvertyga fadern, att, om man tåligt väntar, utsigterna nog
skola blifva bättre och målet vinnas. Men långt ifrån att kunna
ingifva fadern en sådan öfvertygelse, väcker han endast med
sitt dröjsmål att efterkomma hans uppmaningar hos denne
misstankar att han blifvit indragen i alla de stämplingar, hvilka den
ständigt misstänksamme hertigen trodde förehafvas mot sin
person. Dessa misstankar ökas ännu mera, då brefven ifrån sonen,
hvilka alltjemt innehålla underrättelser om uppskof i tiden för
hans hemresa, äfven omtala huru han besökt och sammanträffat
med personer, som voro fadern synnerligen misshaglige, och äro
de bref, som från denna tid förefinnas, vexlade mellan far och
son, synnerligt betecknande för bådas karakter. Sonen tyckes
redan gjort sig en mycket klokare och sundare uppfattning af
verlden och sin beroende ställning än den stolte och högmodige
fadern, som endast egde ett okufligt trots att sätta emot sina
motgångar. Särdeles framträder sonens öfverlägsenhet i detta
hänseende i det bref till fadern, af den 19 Januari 168†, deri han,
efter att först hafva framhållit sina fortfarande förhoppningar,
söker urskulda den beröring, i hvilken han kommit med grefve
Benkt Oxenstierna, som ständigt af hertigen betraktades såsom
en af hans personliga fiender, och mot hvilken han ock, såsom
bekant är, inlåtit sig i formliga rättegångar. Sonen skrifver:
2. Durchleuchtige Förste. Nådigste Herr Fadher. Min
Nådigste HerFadhers bref af dato Stegeborg den 18 Jan.
afskickat igenom Petter Liungmann, hafwer jagh med största
wörd-nadt och ödmiuckheet undfångit, och derutaf dess nådigste ordres
inhemptat, tillicka också med ett bedröfwat hiärtha förnummit det
siukelige tillståndh, [hvari] min Nådigste HerFadher Grudh betre ty
werre nu råckat är. Skuldhe af alt hierta önska att jagh nu
staxt min skyldigste devoir hoos Edhers Nådhe afläggia kundhe
och dess nådigste befallning afhöra. Men emedan som jagh den
tillförsicht hafwer och mig nogsampt bekanth är den faderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
