Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 HERT. ADOLF. JOHANS SISTA LEFNADSÅR OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN. 135
tendresse och hiertelag min Nådigste HerFadher bärer för min
ringa persons lyckio och wältrefnath, hwilket effter mitt ringa
förståndh tyckes bestå nu i att inthet hasta sina sacker, utan
emedhan när hiernet är warmt skall man smidat: I ty jagh
altidh mehr och mehra esperence hafwer widh håfwet, altså
håp-pas jagh att min Nådige HerFadher mig den avantagen unna
lärer, och mig den tidhen gifwa sparsammeligen med dessa
affaires d’importence att umga, och mig intet derutinnan att
pre-cipitera, intill dess jagh ett rätt utslag deruppå finge; emedhan
sosom och då hans M:tt ifrån mig afskied tog i förgårs befalthe
han mig så länge här förblifva, in till dess han kommer igen,
hwilket lärer i dag otto dagar till skie, bediandes och
böönfal-landes Edhers Nådhe, min Nådigste HerFadher, jagli
ödmiucke-ligast, Edhers nådhe tecktes den patiencen hafwa till
ofwanbe-melthe tidh, så håppes jagh näst Gudh ett gott utslag i mitt
åstundandhe att få. Ätt jagh med Gref Benet Oxenstierna
con-færeradt har, bedier jagh Edhers Nådhe ödmiuckeligast om
förlåtelse och tillgifft, hafwandes i ingen annan desein det giorth
än att emedhan Konungen mig esomofftast frågadt om jagh
inthet stundom besöckte honom, hafwer Konungen min
hörsamm-heet derutinnan tesmoignera welat; ty ju mehra man sätter sig
emot sine owänner, som många äro, ju wärre går det enom, och
mycket bättre är det att adoucera sina största owänner med
några flatterier, som dock intet kostar, än irritera dem. alt mehra
och mehra med ens fierté och hårdheet; ty Gudh bättre, min
Nådige Herr Fadher, alla liggia Konungen i öron em o th oss
och ingen är för oss, altså om man skuldhe stella sig dertill som
man woro derass afsagdhe fiendher, så skuldhe de fördraga för
Konungen tuusendhe lögnar, och som skuldhe sedhan hafwa
effter sig stoora swårigheether med tidhen. Werldhen will att
man skall wara affabel emot hwar och en; ty mehra winner
man med det, än att man den elacka och spitzfundiga werldhen
förandra will med några andra novitheter. Yulpinandum cum
vulpibus. Altså håppandes att min Nådige HerFadher denne
min stoora hardiesse inthet illa uptaga lärer, uthan på sådanth
sätt utydha att det gåhr utaf ett sådant hiertha som nu
ödmiu-keligén förebracht är, som sincert och oförfalskat är och som
dageligen nästan blöör att sij hwadh före abüser emot wårth
in-teresse giörs och så grufweligen på andra sidhon negligeras.
Nådigste HerrFadher behåll dett faderliga hjerta ännu för mig,
som han altidh förr för mig så owärdhan för warit och troo att
jagh inthet högre söckia lärer än befremmia min Nådigste Her
Fadhers höga interesse och det som lärer lända min Nådigste
HerFadher en gång till hugnadt och glädhie och oss allom
bar-nom till nyttio och gagn Med en ödmiuck försäckran att jagh
intill min graf, näst enn innerligen och hierthelig föörböön hooss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
