Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
o. v. feilitzen.
68
Furstinnan hade hela sommaren, alltsedan hon, såsom vi i det
föregående af major von Pfaltzburgs rapport sett, strax efter
barnens flykt rest till Stockholm, der qvarstannat, för att förmå barnen
att återvända och deras beskyddare att från dem vända sitt
deltagande. Hennes bemödanden blefvo dock utan ali frukt och
af enkedrottningens bref se vi, att -hon nu mot hösten lemnat
Stockholm. De bref, som under denna tid skrefvos till henne
från hertigen, äro synnerligt upplysande, rörande hans ställning
till alla dem, som vågade lemna barnen något skydd. Hans
förtrytelse riktas i första rummet mot konungen, och inblandande
äfven andra tvister i frågan om barnen väger han hvarken ord
eller former; men i känslan af sina förnyade hotelsers vanmakt
förklarar han slutligen i bref till furstinnan af den 17 Augusti
med afseende på konungen: "Han giör intet annat en söker
orsak medh migh, han skal wel blifwa fri för widare bref af migh,
emedan iagh endoch thermed intet vthrettar"1).
Detta sist nämnda bref torde bestämt furstinnan att
återvända till det numera barnlösa hemmet. Förbittringen tyckes ock
hos henne så småningom, åtminstone så vidt det gälde sönerne,
gifvit vika för en blidare sinnesstämning, och, som vi redan i
början af denna uppsats antydde, vittna de bref, hvilka hon
skrifver till konungen rörande sönernes vistande i främmande land
under der påstående krig om en oro, som man är böjd tillskrifva
ädlare grunder än den missbelåtenhet och otålighet, hvarmed
föräldrarna upptagit hela denna utländska resa 2).
’) Ofvan omtalade bref återfinnas i den bilaga, hvilken åtföljer denna
uppsats.
2) Furstinnan skrifver sålunda till konungen den 5 November 1688:
Stormäch[tig]ste aldra nådigste Kånung. Eders Kongl. Maij:tt beder iag
ödmiukligen i[c]ke i onåder uptager att iagh tager migh dan dristighett Eders
Kongl. Maij:tt mäd däne min slätta skrifwelse att mollistera, emädan mig
högeligen åliger den ängslan och bekymber öfwer mina käre söners bort ressa
her uttur lande, helst de hafwa war ett så olyckeliga i däna sin perigrenation
att wara råkade uttj sådan tid daa fast hella wärden är uptänd mäd oro och
krigslåga, ty tykes att däd wara swårtt för mina käre söner att kunna koma
till sina deseiner uttan största olyka och lijfzfara, där Eders Kongl. Maij:tt
icke will förbarma sig öfwer däm och deras bedröfwade föräldrar och dätta
techtes considerera och resolvera däm tillbakakalla hitt i lande igien till
be-qvämligare tid, war om iagh Eders Kongl. Maij:tt på däd ödmiukeligste beder
will wara så nådig och barmhertig och lätta min bön för däne gången blij
hörd hwilke Grudh wisserligen belönandes warder och förblifwer Eders Kongl.
Maij:tz ödmiukeste
Steg[e]borg dän 5 November. Elissabet pfaltzg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
