Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 hert. adolf johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. 185
Furstinnan kom dock ej länge att tryckas af den ängslan, som
hon nu hyste för sönernes resa, eller de missförhållanden till barnen,
hvilka hon kanske äfven sjelf till någon del bidragit att fram-
I ett följande bref till konungen af den 23 December s. å. framhåller
furstinnan utförligare anledningarna till sin oro med ännu mera bevekande
ord och skrifver:
Durchleuchtigste Stormächtige aldra nådigste Konung. För Eders Kongl.
Maij:tt att inkorna mädh däna min ödmiuka skrifwelsse förorsakas iagh af en
moderlig försorg, som migh åliger för mina käre söhner som nu uttan
landz uppå så osäkre och farliga ortter stade ähre: tagandes till Eders Kongl.
Maij:tts godhett iagh i däd som allt annatt min mästa tilflycht mäd ödmiuk
begäran eders Kongl. Maij:tt wille i nådigt betrachtande af desse witt [-uttse-[e]nde-] {+uttse-
[e]nde+} farliga tider wara mig så nådig och beordra mina söhner för däne
gången deras ofruchtsame perigrenation att instella såsom uttij desse bullersama
och farliga krigss tider föga eller alz ingen progress uttij deras deseiner på
främande ortter kunna giöra, all den stund de intte uttan största hazard deras
resor kuna fortsettia eftter som nu mer största dellen af de christne
poten-tatter uthi öppet krig mäd war andra ähre råkade, alt står hos Gudh widh så
före wettande saker huru snart dätta owässende lärer stillas och huru länge
de öfrige uthlänska ortter, som ännu tyckes wara i ro, oanfächtade förblifwa;
iagh gör migh de oförgripliga och ödmiuke tankar att där Eders Kongl. Maij:tt
för deras uhtressa hade wethat att så turbellenta tider, som nu i en hast sig
hafwa yppat, hade så när warit för handen, torde förmodeligen Eders Kongl.
Maij:tt om dess fortkomst på någe annat sätt däm mäd nåder warit betänkt,
hwarföre såsom däd tyckes högt af nöden att de sig i säkerhett retirerar nu
snart mädan tider ähr, ty bönfaller iagh till eders Kongl. Maij:t iagh
ödmiuk-ligen att bemelte mina söhner måtte beordras sig åtter hitt i landet att
förfoga eller att begifwa sig i någon eders Maij:tt[z] provintz, h[w]arest de kuna
sig underrättat göra om dhe ährender, som dem mäd tiden kunde göra capabla
att tiena Eders Kongl. Maij:tt och federnes lande, aldra nådigste Konung iag
hoppas eders Kongl. Maij:tt tager dänna min Ödmiuke begäran uhti nådig
con-sideration och benåder migh mäd ett nådig swar och iagh förblifwer Eders
Kongl. Maij:tt[z] aldra ödmiukeste och hörsame Elissabet pfaltzg.
Steg[e]borg den 23 Desemb. 1688.
Konungens svar å båda dessa skrifvelser återfinnas i riksregistraturét
under den 9 Nov. 1688 och den 3 Jan. 1689. I sin första skrifvelse söker
konungen att, med utförligare vederläggande af de i furstinnans bref framstälda
grunderna till oro, mildra den samma; i den senare hänvisar han endast till
hvad, som blifvit anfördt i skrifvelsen af den 9 November 1688. De båda
skrifvelserna äro af följande lydelse:
Skrifvelsen af den 9 Nov. 1688.
Carl etc. Wij hafwa sedt utur Eders Kierl:s skrifwelse af d. 5 hujus,
huruledes Eders Kierl:t föranlåten utaf den på någre orter upkomne krigz oroen
betygar en särdeles bekymmersamhet öfwer sine k. söner, åstundandes till
föllie där af utaf Oss at de måge hijt i landet till någon beqämligare tijd
kallas tillbakars. Nu är fuller icke utan at kriget på någre orter är itändt,
och torde förorsaka där sammastädes någon osäkerhet; men såsom den samma
lickwäl icke så allmän är, eller så widt sig sträcker, at icke någre ställen
kan wara säkert nog, och Eders Kierl:s söner dessutan hafwa med sig en
sådan beskedelig persohn, som sig tillförende utij slik beställning mycket wäl
acquitterat, och lärer iämwäl nu både kunna och weta taga sådana wägar och
resor i ackt, hwarest de icke kunna löpa någon fahra; altså, när Eders Kierl:t
sådant med mehr betrachtar, twifle Wij intet at Eders Kierl:t i det fallet lärer
ställa sig alldeles sorg- och bekymmerlös, hälst emädan det är deras egit bästa,
och nu för dem den rätta tijden och tillfället at försöka sig i werlden, dijt
de till den ända ibland annat komne äro, at de bore tåla och wania sig wid
det, som där förefaller, och kan med tiden sättia dem i det wärde och anse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
