Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess män, och vid de frälseransakningar, som nu anstäldes, medgafs
dem endast att behålla en gård under skatten; de öfriga skulle läggas
under kronan och städjas. En sträng tillämpning af denna grundsats
skulle utan tvifvel medfört en för dessa »småmän» olycksbringande
reduktion, om icke utvägar funnits att, om ej alldeles undgå, dock
betydligt förmildra följderna häraf. Dessa voro dels att söka erhålla
sköld och hjelm, dels att med stöd af 1569 års adelsprivilegier sälja
de ifrågavarande hemmanen till bördsberättigade frälsemän. Båda
begagnades, den förra af de förmögnare, den senare af de fattigare, när
det icke lyckats dem att vinna frälsegiften åt sina döttrar, i hvilket
fall mågarne ännu kunde frälsa deras gods med sina egna. Att någon
prescriptionstid medgifvits kan ej slutas af handlingarne; men
afskiljandet af dessa gods från deras förra egare gick mycket långsamt.
Det är först under Carl IX:des tid och efter 1602 års riksdag, som
halffrälsets godsförsäljningar till frälsefränder börja på fullt allvar, och
det vill nästan synas som om den betänkliga brytning af bestående
egendomsförhållanden, försöken att återföra frälsejorden inom dess
gamla skrankor måste medföra, medverkat till inrättandet af denne
konungs sköldknektar och sköldryttare, hvarigenom en ny utväg
öppnades att icke blott bevara utan äfven vinna frihet och frälse.
Denna nya frälseinstitution borde väl hafva varit välkommen och många
deraf begagnat sig för att åtminstone till någon del bevara sitt frälse,
men detta oaktadt synas dock de flesta hafva föredragit att sälja sina
frälsegods till bördsberättigade frälsefränder. Då en sådan försäljning
icke var alldeles frivillig utan framtvingad af nödvändigheten att
skilja sig vid ett olagligt besutet och strängt taget till kronan
förbrutet gods, så kunde sällan derför betingas en köpeskilling, som
fullt motsvarade hemmanets värde. Utöfver det i brefvet bestämda
och qvitterade beloppet fingo derföre de nya egarne många år efter
köpet vidkännas ytterligare utbetalningar till ofrälse bördsberättigade,
såsom »ättlefvesgiäf» och vängåfvor.[1] Dessa uppgingo ofta till rätt
ansenliga belopp och omnämnas äfven i de flera år efter försäljningen
utfärdade fastebrefven. Bland de många köpebref från denna tid, som
belysa dessa förhållanden, torde här få anföras ett, hvaraf halffrälsets
ställning tydligt framgår. Det är utgifvet den 20 Oktober 1604
(Upsala Bibliotek, Stjerneldska samlingen) och lyder sålunda:
För alla the godde män, som thäta mit öpna bref händer
förekomma bekiänis jagh mig Pär i Moo at efter thät jagh
hafuer förnumit thän tidh häradagen stod i Ståckholm, tå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
