Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 3) Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdags-Protokoll. Af O. v. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
SVERIGES RIDD. OCH ADELS RIKSDAGSPROTOKOLL 16 52-16 55- XLIII
att derom afgifva de mest naiva sjelfbekännelser. Så säges det om
samma bär ofvan omtalad^ dagsverksordnin-g, clå fråga af
landtmarskalken blifvit framstäld, »om icke wore nödigt, att han med tree
andre Cavalieri ginge opp till K. M:t och talte om den Ordningen
med Skattebönderne effter det är Ridderskapet och Adeln angeläget:
Alle hölle det före hafwa warit bättre att ingen Ordning haa warit
giord, än att nu på Böndernes begäran någon lindring skee skulle».
Och åter på ett annat ställe säges det af landtmarskalken, då fråga
framställes om mantalspenningarnas utgörande och bestämmande af
lnilka personer, som de med afseende på ålder skulle utgöras: »Wore
olijdeligit att Cronans fougde skulle examinera vare barn, huru åldrige
the wore».
De hopade missförhållandena hade dock blifvit allt för stora och
frukterna af den frälsefrihet, som drottningen lättsinnigt bortslösat,
framträda allt mera i dagen. Det är ej blott bönderne, som vid denna
riksdag hafva besvär att anföra, äfven presterne komma med de
skarpaste klagomål öfver de olägenheter som uppstå, icke ensamt
genom den allt för långt utsträckta, adeln beviljade jus patronatus,
utan äfven genom kronogodsens öfverlåtande i adelns händer,
säterifrihetens utvidgande och »Rå och Rörs extension», hvarigenom både
kyrkans och presterskapets inkomster till en oroande grad minskades,
särdeles då dertill komme, att äfven här blifvit lemnadt ett synnerligt
stort fält för godtycket. Och äfven presterne hafva att i sina andra
-ganden omtala en dam, hvilken likt »Grönbärgskan» utöfvade en ganska
tryckande myndighet. Så beropa de sig, vid begäran att de för
ridderskapet och adeln måtte angifva något faktum, som berättigar deras
klagomål, på D. Brunium, »som har sagt att H. Grefve Stenbocks
Grefwinna tagher hela sochnerne och frijkallar them; hafwer opprättat
ett contract, att niutha uthaff kyrketienderne ett vist Quantum, hwilket
lion fordrar uth».
Och vända vi oss till adelns ställning till de näringsidkande
klasserna, hafva äfven dessa protokoll att anföra ganska slående intyg på,
huru man vill på sjelfva den inre handeln lägga de mest tryckande
band, under det att adeln sjelf endast med svårighet gjort eftergifter
i den i privilegierna med ganska stor utsträckning medgifna tullfriheten.
Ganska naivt framkommer man med den frågan »om man icke i stället
för tullens cession så mycket skulle kunna nhå, att Adelen nuthe thet
prijs på warurne, som köpmannen niuther i fremmande landh, när man
exciperar frächten och andre skählige omkostnader?»
Här uppträder landtmarskalken i en annan anda än då frågan
gälde böndernes dagsverksskyldighet, och fattande frågan från hennes
rätta synpunkt, säger han: Thet kan inthet practiseras; partzelerne
stiga åhrligen och prijset förandras. Kunna ock hända att godzet
ligger här länge förr än thet försäljes och sedan moste uthborgat
warda; huru kan då köpman gifwa köp? Men thet är ett eonsilium
at laga så, att wij få månge köpmän. Om wij haa Spannmål, Jern
etc. och få så inge köpmän, hwem skall då winna der med? Fördelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
