Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
60
Praktstycket af denna politik är 1672 års franska traktat. Nämnd vid
sitt rätta namn, var den en förtviflad finansspekulation, ehuru som
sådan mindre välberäknad. Den gjorde oss dessutom till vapendragare
åt intressen, som icke voro våra och till förrädare mot den sak, för
hvilken vår störste konung och hans trogna offrat sina krafter och
sina lif.
Af denna franska traktat, hvilken endast en föraktligt svag och
dertill samvetslös regering kunde ingå, följde med obeveklig logik våra
krig på 1670-talet. De kommo att blifva en strid om vår ställning
uti verlden, de medförde en förändring af hela vårt samhällsskick och
de drogo öfver sina upphofsmän till sist vedergällningens straffdomar.
Att de för oss slötos utan någon nämnvärd territoriel förlust, derför
hade vi såsom bekant att tacka vår konungs sega ihärdighet, hans
kraft och hans tapperhet i förening med det temligen dyrköpta
ädelmodet hos en mäktig bundsförvandt, hvilken behandlade oss utan
skymt af aktning och grannlagenhet, men räddade oss, emedan han,
trots vår ringhet, ansåg sig ännu en tid behöfva våra tjenster. Men
i dessa år af motgångar och nöd var Sveriges unge konung vårt folks
enda lefvande förhoppning; han ensam syntes fästa segren vid våra
fanor och han förstod, så ung han var, att bringa någon ordning i
den förfärliga inre upplösning, som hans förmyndare lemnat honom i
arf. Rådet förmådde ingenting, var inom sig söndradt, förödmjukadt
och i saknad af ali auktoritet. Makten föll, i följd af sakernas egen
beskaffenhet, i Karl XI:s hand, och innan freden slöts var Sveriges
kung faktiskt enväldig i sitt rike. Allt detta är emellertid en
gammal historia.
Ett bör likväl icke förgätas. Midt i sin yttersta nöd fick Karl
XI en vän och rådgifvare, på hvilkens oegennyttiga fosterlandskärlek
han trodde, på hvars ovanliga praktiska duglighet han såg dagliga
bevis och som dertill egde det skapande snillets rikedom af stora
tankar. Mot slutet af år 1676 torde det nära förhållandet hafva
börjat och vänskapsbandet knutits mellan Sveriges 21-årige konung och
Johan Gyllenstierna, och det räckte oafbrutet, till dess döden i Juni
1680 afklippte den senares lifstråd. Det har varit våra dagars
häfda-forskning förbehållet att rädda Johan Gyllenstiernas minne från den
vanära, hvarmed det varit under århundraden belastadt; och det är
det pfalziska husets historieskrifvare, som både först och fullständigast
gjort honom rättvisa, som visat vårt folk, hvad han verkligen varit,
och gifvit honom den heder, som med rätta tillkommer ej blott det
goda hufvudet, dugligheten och kunskaperna, men framför allt annat
det redliga nitet, pligttroheten och den oegennyttiga fosterlandskär
leken. Herr Carlson har i den för tvänne år sedan utkomna tredje
delen af sin historia fullbordat sin 18 år förut påbörjade teckning af
den ovanliga statsmannen, en teckning, utmärkt af oveld och
grundlig forskning samt af en sällsynt skarp psykologisk analys, vid hvilken
det ej torde vara mycket att förändra. Det hela synes oss vara
likasom en åt vårt folk gifven dyrbar gåfva, för hvilken det bör vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
