Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
66
göra de icke. Spåren af mensklig svaghet finner man i alla tidehvarf,
mest i de stora omstörtningarnas, som naturligt är. Karl XLs var
ock ett sådant, men dertill ett upprättelsens, hvilket ursakar mycket.
Sjelf var han med alla sina många fel en stark sedlig karaktär,
hvilken nog förmådde att lägga tygel på de onda viljorna och tvinga dem
att troget arbeta i fäderneslandets tjenst. Hvad särskildt angår dessa
på vissa håll illa anskrifna »reduktionsherrar», hvilka skola lockat och
tubbat den allt annat än svage Karl XI till allsköns ogerning, så torde
deras lifsverk tåla vid en närmare skärskådan än man förmenar. De
enskilda dragen af egennytta och hämndlystnad vilja och kunna vi ej
förneka, när man bevisat dem. För egen del tro vi, med ledning af
det lilla vi lärt känna af deras arbete, att de i allmänhet lagt i dagen
ej blott insigter och duglighet, som man haft mycket svårt att
från-känna dem, men äfven nit, samvetsgrannhet och kärlek både till
konung och land. Om de stora grundsatserna, hvarefter de gingo,
kan man ju sedan tvista eller till och med anse bevisad det
förderfliga i deras tillämpning; knappast eger man likväl derföre rätt att
bestrida ärligheten i deras öfvertygelse. Till sist kan frågan blifva
• om konungens egen ställning till reduktionen under dess fortgång;
hans historieskrifvare har angifvit den och på samma gång kastat ljus
öfver hela Karl XI:s personlighet. Teckningen vittnar om kärleken till
föremålet, men äfven om den lugna oveld, som inger läsaren en fast.
tro på omdömenas tillförlitlighet. Sådan som nu Karl XI ställes inför
oss, varsnar man lätt verksamhetsdriften, förvärfsbegäret,
ordningssinnet samt behofvet att sjelf se och öfvervaka allt; men man ser
också jämte envåldsmonarkens autokratiska sinnelag pligttroheten i det
lilla som i det stora, den lågande fosterlandskärleken samt en ömhet
om folkets väl och en rättskänsla, icke mindre verklig för det, att
den ibland tar miste. Hämndlystnaden och girigheten ser man ej till;
den förra var hos Karl XI den berättigade vreden öfver
pligtförgäten-heten hos dem, som styrde hans rike, när han sjelf ej kunde det;
den senare var endast begäret att samla gods som medel att återföra
ordning uti förvaltningen samt sätta vårt land uti det skick, att det
kunde värna sin sjelfständighet. Han såg å ena sidan statens djupa
nöd, samt å den andra statens oafytterliga rätt till allt, som var eller
någon gång hade varit dess egendom. Han höll då till det yttersta
på den senare för att afhjelpa den förra. Men bevisningsskyldigheten
ansåg han knappast höra staten till och derföre kom han att gå öfver
den gräns, der statens rätt tog slut och den enskildes begynde.
Men med alla de stora förtjenster, som utmärka herr Carlsons
framställning af Karl XI:s reduktion, kan det ändock ej hjelpas, att
den uppmärksamme läsaren efter ändadt studium af densamma erfar
en känsla likasom af sviken väntan. För den stora allmänheten, som
om hela denna vigtiga del af vår historia litet eller intet vet, må det
synas tillräckligt, som författaren meddelar, så mycket mer som man
i hans från alla håll vitsordade samvetsgrannhet och grundlighet vid
de många källornas genomgående tror sig ega en fullgod borgen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
