Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 5) Carlson: Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Af Magnus Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
CARLSON: SVERIGES IiiST. UNDER KONUNGARNE AF PFALZ. HUSET. LXIII
balk om konungs rätt att län läna ocli hans makt att det »vid
riksens stora trångmål och nödige tarfvor återtaga utan ständernas i
gemen, ett stånds i synnerhet eller hvar och en donataries ja och
samtycke». Svaret borde knappast kunna hafva blifvit mer än ett.
Nu svarade deremot adeln på sitt sätt och de ofrälse stånden på ett
annat. »Differensen» syntes »reel nog». Men af de båda skrifterna
satte Karl XI ihop en förklaring på kungabalkens lagbud, som
under-skrefs af alla stånden och i sjelfva verket lades hela reduktionen utan
inskränkning i monarkens hand. Den yttersta gränsen var nu
hunnen och Sveriges konung på sätt och vis herre öfver alla sina
undersåtars egendom. Det kunde icke längre gå. Man vill nämna 1686
års riksdag, hvars finansiela karaktär är omisskännelig och hvars
beslut mången stämplat såsom just de yttersta af reduktionens
öfver-drifter. Herr Carlson har gjort en intressant teckning af denna
riksdags förlopp och tydligt angifvit dess rätta art. Han kallar den
liqui-dationsriksdag, i jämförelse med de begge föregående såsom
reduktionsriksdagar. Hufvudfrågan var betalandet af rikets skuld. Den
steg till icke mindre än 40 millioner daler s. m. eller 400 tunnor
guld och hade isynnerhet genom de höga räntorna förökats. Man ville
betala den, och då den drygaste bevillning icke förslog, grep man till
den utväg, som låg i riksdagsbesluten om pantegodsen, om
köpegodsens ovissa räntor samt om de föregående regeringarnas köpetaxor.
Det sista beslutet fick ej gällande kraft. Om dem alla gäller nog,
att de hörde till reduktionens »extremiteter» och att de kommit till
utan att hänsyn tagits vare sig till »justitia causæ» eller »salus
reipub-licæ». Framför allt är detta fallet med beslutet om pantegodsen,
hvilket genom sina godtyckliga och retroaktivt verkande ränte- och
amorteringsbestämningar på en gång innebar ett hänsynslöst våld och med
nödvändighet rubbade statens kredit.
För hela denna reduktionens utveckling vid 1680-talets riksdagar
har herr Carlson klart och med en jämförelsevis större fullständighet
redogjort »sine ira et studio» såsom hans vana alltid är och såsom
det den äkta häfdatecknaren anstår. Han gifver äfven sina
intresserade läsare en i hufvuddrag hållen teckning af reduktionsverket
fram till den tidpunkt, vid hvilken hans arbete — åtminstone det,
som är beräknadt för svenska läsare — tills vidare stannat. Han
gifver oss någon kännedom om sjelfva tillvägagåendet, han
karaktäriserar, om ock i korthet, de vigtigaste personerna och de arbetande
myndigheterna, den stora reduktionskommissionen i Stockholm och de
små i landsorterna, och han ställer oss under ögonen det nära
sambandet mellan reduktionen och ett annat af Karl XI:s jättearbeten,
hans indelningsverk. Man får en aning om de väldiga andliga
krafter, som af en endes starka vilja sattes i rörelse för att mot lönen af
denne endes bifall och det egna samvetets vittnesbörd främja
fäderneslandets väl. Det hela, och reduktionen med, är en tafla till
upp-byggelse. De mörka skuggorna af orättfärdighet, egennytta och
hämndlystnad, hvarom man talar, de finnas der nog, men beherska taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
