Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
76
än fordom, fästade han dock numera vid en dylik allians. »I Gustav
IILs Dage havde han ment» — säger författaren — »at den skulde
være et Værn imod Ängrebsplaner fra selve Sveriges Side. Nu er det,
der leder ham, foruden Tanken om den Sikkerhed o g Fred, som den
skulde kunne skjænke Norden under almindelige europæiske
Forviklin-ger, tillige Haabet om, at man paa den Maade lettest kunde holde
Ruslands Anmasselser Stangen». Att hvarje öfvertag från Rysslands
sida i en dylik allians skulle genom en inbördes fast vänskap mellan
Danmark och Sverige kunna förekommas, den tanken uttalade
Berns-torff i den hemliga instruktion, som han den 13 Maj 1795 utfärdade
för sin son, när denne just stod i begrepp att såsom danskt
sändebud afgå till Stockholm. Vår författare påpekar detta aktstycke såsom
särdeles vigtigt, enär det »viser Bernstorffs svenske politik paa dens
sidste Stadium».
Det närmande, som egde rum mellan de skandinaviska
regeringarna, helsades med bifall af de skandinaviska nationerna sjelfva. Allt
sedan det stora krigets slut, vid utgången af det adertonde
århundradets andra decennium, hade freden mellan de nordiska brödrarikena
endast en gång blifvit bruten, nemligen år 1788, då Danmark på
grund af sitt med Ryssland ingångna förbund nödgades uppträda
såsom Sveriges fiende. Men då förefanns i Danmark —~ så säger oss vår
författare — icke mera det gamla nationalhatet mot svenskarna. Tvertom
önskade man dem allt godt och ville helst lefva i fred med dem.
Neutralitetsförbundet af år 1794 väckte liflig glädje hos den danska
allmänheten, hvars välvilliga stämning mot Sverige alltmer utvecklade
sig. Att en motsvarande stämning, om också icke med lika styrka,
visade sig i Sverige, framhålles af författaren. Så t. ex. funno de
röster, som från Danmark höjde sig för tillvägabringande af äfven en
litterär förbindelse mellan de båda landen, genklang i Sverige. -Vid
de nu omnämnda stämningarna vill författaren dock ej fästa alltför
stor vigt. Alltsammans var i det hela »kun en Begyndelse, hvor det
endnu kun var et forholdvis ringe Antal Mænd, som havde virkelig
Värme for Sagen, och der maatte Tid til, for at den skulde slaa Rod
hos Nationerne og faa Bugt med Ligegyldigheden, der stillede sig
imod den som imod alt Nyt og var en ulige farligere Fjende end de
Levninger, som endnu kunde være tilbage af Nationalhadet».
Efter att hafva tecknat de händelser, som föranledde den bekanta
freden i Basel (d. 5 April 1795), och efter att hafva kastat en blick
på den genom detta fredsslut förändrade ställningen i Europa,
omtalar författaren Rysslands nyssnämnda år fruktlöst gjorda försök att
förmå Danmark öfvergifva förbundet med Sverige. Derjemte afhandlar
han de skandinaviska staternas ställning till England åren 1795 och
1796, Danmarks politik år 1796 mot de tyska magterna och mot
Frankrike, samt huru det ovänliga förhållandet mellan Katarina II och
den svenska förmyndarestyrelsen genom eftergifter å den senares sida
omsider någorlunda bilades. Det snart efteråt inträffande tronskiftet
i Ryssland tycktes icke komma att innebära någon fara för lugnet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
