Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 6) Holm: Danmark-Norges udenrigske Historie under den franske Revolution og Napoleons Krige, fra 1791 til 1807. Af Olof Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 HOLM: DANMARK-NORGES UDENRIGSKE HIST. 1 7 9 1 1 80 7. LXXVII
Den 21 Januari 1793 föll den franske konungamartyrens hufvud
under guillotinens bila. Frankrike, som den 1 Februari förklarade krig äfven
mot England och Holland, befann sig snart i kamp mot nästan hela
Europa. »Medens her et Sammenstød begynder, mere
skjæbnesvan-gert end noget tidligere i den nyere Tid, og samtidig med at den
demokratiske Terrorisine udvikler sig med rivende Fart i Frankrig,
fører den absolutistiske Terrorisme, støttet ved disse Forhold, imod Øst
et Dødshug imod det ulykkelige Polen». Sistnämnde rikes andra
delning, som nu egde rum, visade, att de tongifvande magterna följde
en politik, inför hvilken inga andra rättigheter voro gällande, än
styrkans. Det var naturligt, att en sådan politik, särskildt under det
pågående stora kriget, måste uppväcka de smärre staternas oro, helst de
snart fingo se sin sjelfständighet och sin neutralitet hotade. Danmark
och Sverige, hvilka såsom innehafvare af tyska riksländer voro
plig-tige att lemna kontingenter till den tyska riksarmén, tillätos
visserligen att blott medelst motsvarande penningebidrag fullgöra denna
skyldighet; men de allierade magterna visade dock på mångahanda
sätt sitt missnöje med deras för öfrigt iakttagna neutralitet och sökte
förmå dem att uppgifva densamma. Koalitionsmagterna »saa
Jakobi-nere allevegne — eller forstode att skabe dem allevegne, hvor de
be-høvede det for at vise sig paatrængende». De skandinaviska staternas
regeringar blefvo föremål för ett odrägligt spioneri. Författaren
utvecklar, hurusom de koaliserade magternas närgångna uppfordringar
likväl ingalunda mägtade framskrämma en anslutning af Danmark och
Sverige till koalitionen, utan i stället föranledde ett helt annat
resultat, det nemligen, att hofven i Köpenhamn och Stockholm lemnade
sitt inbördes misstroende å sido och sinsemellan ingingo
neutralitets-förbundet af den 27 Mars 1794, hvilket närmast afsåg att genom
hotelse om repressalier söka skydda de båda staternas neutrala handel.
Huru och i hvad mån denna konvention förmådde lösa sin
uppgift, tecknas ganska utförligt, äfvensom de svårigheter och
misshälligheter, som, oaktadt de båda regeringarnas ömsesidigt upprigtiga
sträfvan att hålla tillsammans, dem emellan stundom uppstodo och hvilka
hade sin grund deri, att man icke lyckades blifva ense om en i allo
gemensam politik gentemot de främmande magterna. Så t. ex. hade
den svenska regeringen någon tid för . afsigt att mot Ryssland bilda
ett stort förbund, hvari, jemte Danmark, äfven Frankrike, Porten,
Spanien, Preussen, ja till och med de nordamerikanska fristaterna borde
deltaga. »En større og større Udvidelse af det nordiske Forbund» —
anmärker författaren — .»var saaledes Maalet for den svenske politik;
men dette maatte nødvendigvis opfattes som om Sverige havde taget
sit Parti og valgt Ruslands og Englands Fjendskab och Frankrigs
Venskab». Den danska regeringen åter ville hvarken att Sverige skulle
än ytterligare stöta sig med Ryssland, eller att det skulle alltför
mycket närma sig Frankrike, och Bernstorff bibehöll alltjemt sin gamla
förkärlek för upprättandet af en trippelallians mellan de båda
skandinaviska staterna och Ryssland. Helt andra förhoppningar och afsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
