Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 9) Budinszky: Die Universität Paris und die Fremden an derselben im Mittelalter. Af R. G-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OX V III
granskningar och anmälningar.
112
(faculté des arts), som fått sitt namn af den speciella betydelse,
hvilken under medeltiden tillades det latinska order "ars" (logik) och som
senare fick bemärkelse af humanistiska kunskapsgrenar i allmänhet.
Utan att i egentlig mening vara en andlig institution,
betraktades dock universitetet af kyrkan såsom en dess nära frände.
Medicinska fakulteten ensam hade en i det närmaste verldslig prägel, men
äfven der liksom i de tre öfriga gaf den fotsida kåpan och tonsuren
utseendet af en kyrkans man. Celibatstvånget för universitetets
medlemmar upphäfdes ej förr än .1452, och häri mer än i något annat
visar sig, till hvilken grad den kyrkliga andan herskade inom denna
korporation. Hvad universitetets karaktär för öfrigt vidkommer, så
kan det betecknas såsom en federativ republik uti staten. Nationer
och fakulteter voro alldeles oberoende, både hvar för sig och sins
emellan. De länder, som under universitetets första tid sände till
Paris de fleste lärdomsidkare, nämligen lie de France, Picardie,
Normandie och England, gåfvo ock sitt namn åt hvar sin af de fyra
nationer, hvilkas uppkomst redan förut berörts. Dessa blefvo sålunda:
den franska, pikardiska, normandiska och anglikanska. Tyskar, belger,
italienare och nordboar, som voro för fåtaliga att grunda särskilda
föreningar, fingo sluta sig till den nation, med hvilken de hade största
slägtskap, tyskarne och nordboarne till den anglikanska, helgerna till
den pikardiska, italienarne och sydländingar i allmänhet till den
franska. Alla nationerna, med undantag af den normandiska, voro
derjämte delade i provinser, hvilka åter sönderföllo i dioceser (stift).
Sålunda var den anglikanska nationen intill år 1331 delad i tvenne
provinser, den engelska och den icke-engelska, den senare innefattande
11 konungariken. Bland dessa fanns en afdelning: provincia Daciæ
s. Daniæ, till hvilken de studerande skandinaverna hörde. Yid medlet
af 1400-talet utbyttes benämningen "anglikanska" nationen för alltid
mot den "tyska", hvilket namn efter år 1442 städse användes i
universitetets handlingar. Hon fortfor dock att bland sina medlemmar
räkna nordboarne. Hvarje nation styrdes af sin prokurator, hvilken
genom sin ställning var en ganska betydande man. De fyra stora
nationernas prokuratorer utsågo bl. a. samfäldt universitetets rektor,
hvilken alltså ej valdes af sina ämbetsbröder bland lärarne.
Prokura-torn (som fullständigt motsvarade de svenska nationsföreningarnas
l:ste kurator) hade i sin vard den s. k. ’’liber nationis" på
pergament. inrymmande statuter och privilegier jämte ett kalendarium,
som innehöll feriedagarne (les jours de congé). Iian förde vidare
för sin nation, liksom rektorn för bela universitetet, (alltifrån 1279)
ett register, hvari lärarnes och de studerandes namn och data jämte
alla märkvärdiga händelser för hvarje år antecknades. Slutligen
fördes ock ett register öfver räkenskaperna af nationens "receptor"
(motsvarande vår 2:dre kurator)- De af dessa innehållsrika
handlingar, som trotsat tiden och sina förvaltares försumlighet, utgöra unika
aktstycken af den största vigt för studiet af det gamla universitetets
äldsta historia. Den anglikanska nationens böcker äro naturligt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
