Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
16
att Sigismund, hvilken ej delat sin faders ovilja mot dem, nu
skulle låta dem återtaga deras platser i rådet, men också att
han därvid skulle söka vinna dem för sina planer eller
åtminstone lägga ett band på deras motstånd däremot. I följd häraf
måste det hafva förefallit önskvärdt att fullständig enighet nu
blef rådande mellan hertigen och dem, och detta så mycket mer
som man på grund af deras föregående förhållande till den
religiösa frågan syntes äga skäl att befara, att de i annat fall för
att mot honom vinna ett stöd verkligen skulle kunna förmås till
eftergifvenhet för Sigismunds önskningar. Hvad man hos denna tids
svenska aristokrati ofta saknar är nämligen en klar blick för den
stora betydelsen af den pågående striden mellan protestantismen
och katolicismen, och de flesta af de svenska stormännen kunna
ej fritagas från beskyllningen att stundom hafva låtit sin
ställning till den religiösa frågan bestämmas af politiska förhållanden
eller egennyttiga beräkningar Ehuru uppfostrade i de
religiösa grundsatserna från Gustaf Yasas tid, hade sålunda rådets
medlemmar villigt gifvit sitt bifall och sin medverkan till
införandet af Johans liturgi, för hvilkan de dock efter hans död
ej hade ett ord till försvar. Emellertid var en sådan eftergift
ej blott utmärkande för dem, utan ock för en stor del af det
svenska presterskapet, som dock bättre bort kunna bedöma denna
sak, men mera betänkligt var, att flera af aristokratiens
förnämste medlemmar såsom en Peder Brahe, en Erik Sparre,
Hogen-skild Bjelke m. fl. på ett sådant sätt närmade sig de jesuiter,
som under Johans tid bedrefvo sin missionsverksamhet i Sverige,
att desse fattade säkra förhoppningar om att fullständigt hafva
vunnit dem för sina syften 2). Hvad som föranledde detta
riksrådens förhållande såväl till liturgien som till den rena
katolicismen var otvifvelaktigt i de flesta fall blott deras fruktan att
genom motstånd mot konungens önskningar ådraga sig hans vrede
samt att därigenom förlora sitt inflytande hos honom. Huru
otillfredsställande den hållning sålunda var, som de härvid iakt-
*) En likartad företeelse visade sig denna tid äfven i England, hvars
nobility och gentry först förenade sig med Henrik VIII i dennes sträfvan att
upprätta en nationel katolsk kyrka, under hans son gåfvo sitt bifall till
protestantismens införande, därpå tilläto Maria att med våld återställa
katolicismen under vilkor, att den andel de själfva erhållit i kyrkogodsen lemnades
oantastad, samt slutligen under Elisabet återvände till protestantismen — allt
detta inom en tid af 40 år!
2) Se härom Ahlqvist a. st. I p. 48 och f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
