Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
20
taga sig för att bestämma om deras blifvande ställning1), och
den tvist de med lionom haft ville de betrakta såsom en gån g
för alla afgjord genom den förut ingångna förlikningen 2).
Emellertid var hertigen nu allt för mäktig för att hans framställning
kunde lemnas utan afseende.
Man finner också, att de i sitt svar till sändebuden ej
tillbakavisat hans förslag, men att de å andra sidan framhållit sin
oskuld samt sökt göra gällande, att i och med Johans förlåtelse
deras ställning till konungamakten borde betraktas såsom klar.
Deras svar 3) börjar med en påminnelse såväl om de lidanden de
måst utstå som äfven därom att konungen låtit sin vrede och
onåd emot dem falla. De kalla därpå Gud till vitne, att de
aldrig mot sin ed något oärligt handlat eller stämplat, ehuru de
ock eljest kunde hafva förorsakat H. K. M. till vrede. Hvad
deras trohet och hörsamhet anginge hade de åtskilliga resor H.
K. M. försäkrat, "sä att ingen högre eller kraftigare försäkran
med skäl kunde äskas", och de hoppades också, "att K. M. i
Polen, deras nådiga honung och herre varder sig därmed
låtande benöja". Hertigen åter tackade de för att han redan för
öfver ett år sedan afstått från sin vrede emot dém, lofvat att
aldrig mer sådant ihogkomma samt ej varit obenägen att
befordra deras sak hos konungen. Som de själfva ej kunnat komma
till Stockholm, hade de också bedt rådet framföra deras
tacksägelse härför, öfvertygade som de varit, att han hållit sitt löfte 4).
*) Den 20 Nov. underrättade de Sigismund om att Johan före sin död
förlåtit dem samt yttrade därvid, att de ej viste hvad de skulle företaga, ej
häller, hurudant det skulle blifva med deras egna saker, mycket mindre hvad
tjänst de kunde bevisa konungen och riket, utan voro liksom alla andra rikets
inbyggare "såsom villfarande får utan herde". De uppmanade därför
konungen att med första öppet vatten resa hem. E. Sparres m. b. I.
2) Den 21 Nov., innan de ännu mottagit den omtalade beskickningen,
bedja de rådet framföra deras tacksägelse till hertigen därför, att han för V/2
år sedan låtit sin vrede mot dem falla samt styrkt till, att de måtte komma
till ynnest och nåde, hvilket de förmodade mycket hafva hulpit till att de först
på Drottningholm och sedan i Stockholm erhållit Johans förlåtelse. De hade
själfva ämnat resa till Stockholm, men ej kunnat komma af brist på
sorgkläder m. m. E. Sparres m. b. I. Äfven af deras bref till rådet af den 17
Nov. framgår, att de ansågo sig oförhindrade att komma till Stockholm.
3) I handl. r. de i kon. Johans tid anklagade etc. 1592 finnes ett koncept
därtill med många ändringar, dat. den 24 Nov. En i E. Sparres m. b. I
intagen afskrift är dat. den 22 Nov.
4) "inthet tviflandes, att H. P. N. samme sitt nådige löfthe, vid hvilcket
wij ock altt seden dett skedde oss fast och tillförlitligen [litat] såsom
tilbör-ligidt ähr, efther sådanne förstelige ordh och tillsagor på åthskillige tider ocli
rum ihugkommes, hållit hafwer".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
