Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
19
uppmaning "att, efter nu Grud bättre det dödliga fall med hög:te
salig K. M. händt är, intill hvilken tid de Poler icke skola
någon anför dring hafva till Livland, som dem på det polniska
konungavalet tillsagdt var, och dem nu är sådant tilltal öppet,
det herr Erik Sparre för den skull nu betänker råd och medel,
huru sådant de polniskes tilltal kan vara att försvara" *). Då
herrarnes vägran att på något sätt erkänna sig hafva varit
brottsliga varit ett väsentligt hinder för deras försoning med Johan,
är det lätt att förstå, att detta förslag föga skulle behaga dem.
Hertigens uppträdande synes ock hafva förefallit dem tämligen
både obefogadt och oväntadt. Den af Johan meddelade
förlåtelsen tyckas de nämligen hafva velat anse såsom fullständig 2) ; de
torde knappast hafva väntat, att hertigen såsom regent skulle
*) Karls registr. 1592.
2) Den 17 Nov. skrefvo de till rådet i Stockholm, att konungen på
Drottningholm och redan för 3 dagar sedan tillsagt dem sin nådiga vänskap och
dem "i så måtto för ali yttermere quaal och bestrickning nådigst förlossed".
Handl. r. de i kon Johans tid anklagade etc. 1592. Om konungens
förlåtelse verkligen varit så fullständig, synes dock ganska tvifvelaktigt. I Erik
Sparres minnesbok I, Riksark., finnes ett af Johan den 16 September på
Drottningholm Utfärdadt bref, hvari han förklarar, att några af adeln
högeligen förbrutit sig emot honom, men att han, emedan de brukat höga personers
förbön och bekänt sitt brott, förlåtit dem, sedan de ytterligare gifvit honom
sin skriftliga försäkran. Enligt Sparres anteckning var dock detta blott ett
förslag, hvari man lofvat herrarne, att möjligen någon förbättring skulle ske
och åtminstone ej någon försämring. Efter ett i följd af konungens sjukdom
förorsakadt uppskof i underhandlingarne ändrades det också af denne, men blef
då såsom Sparre skrifver "alsintet förbättred, såsom rundeligen lofved var".
Hvari denna ändring bestod, ses af tvänne andra af Sparre anförda bref, af
hvilka det ena, dat. September, med ännu större skärpa omtalar herrarnes
brottslighet — det heter här, att konungen haft orsak taga dem "i stort
straff" — och det andra dat. Drottningholm i Oktober — båda utan angifven
dag — dessutom såsom vilkor för deras förlåtelse fordrar, att de skulle
afsäga sig de förläningar, de erhållit, samt förbinda sig att aldrig af Johans
efterkommande begära förbättrade privilegier. Sannolikt är det detta senare
bref, som drottningen åsyftar, då hon den 16 Nov. underrättar de anklagade,
att konungen alldeles förlåtit dem, "dock såsom eljest förut" samt lofvat att
brefvet af den 26 Oktober skulle förbättras. Handlingar r. de i kon. Johans
tid anklagade etc. 1592. Detta synes dock i anseende till hans hastigt
inträffade död ej hafva kunnat ske, och konungens på dödsbädden meddelade
förlåtelse har sannolikt ej erhållit skriftlig form. I det ofvan anförda brefvet
från Hogenskild Bjelke af den 12 Dec. till hans medbröder förekommer med
anledning af hertigens fordran på en förskrifning ett yttrande, som sannolikt
äfven har afseende på det i Oktober ändrade brefvet: "Om ock" —heter det —
"kunne refereris på dett underschrefne bref, som Wår salige konungh utgaf
för oss på Drottningeholm, så efter der blef sedenn innsatt i bredden någre
ordh, som för oss och wåre barnn ingelunde ähre till att lijde och anamme,
så wette i sielfwe bättre ähnn jagh omschrifwe kan, att dett, som i så måtte
plumped och redered ähr, dett ähr ell[er] bör intet ware kraftiget." Handl. r.
de i k. Johans tid anklagade etc. 1592.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
