Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
36
med hertigen ett stöd kunde vinnas hos Sigismund, samt
sålunda kan sägas utgöra ett förspel till de händelser af likartad
beskaffenhet, men af större vigt, som sedermera inträffade. Klart
är ock, att dylika tilldragelser ej voro egnade att stärka
förtroendet mellan Sigismund och hans farbroder. Väl finnes intet,
som talar för att Karl vid denna tid hyst några planer på
kronan, men säkert är däremot, att han var fast besluten att på
förhand söka binda sin brorsons händer, så .att denne ej till
rikets skada skulle kunna missbruka den makt, som han snart
skulle komma att utöfva; och då Sigismund säkerligen
misstänkte dessa hans afsigter *) och var föga benägen att
underkasta sig en dylik inskränkning, var förhållandet mellan de båda
fränderne redan förut allt för ömtåligt, för att ej dylika
"mellan-löpares" uppträdande menligfc skulle inverka därpå 2).
*) Att hans misstankar i själfva verket gingo ännu längre framgår af
Yervings berättelse a. st. I p. 167» om de rykten, som utspriddes i Polen och
troddes af Sigismund.
2) Bland acta hist. 1598 finnes ett dokument, som lemnar ett märkligt
exempel på de försök, som denna tid gjordes att ingifva Sigismund
misstroende mot hertig Karl. Det är en vidlyftig, ej underskrifven och odaterad skrif
velse till Sigismund, hvari hertigen bl. a. beskylles för att under Johans tid
hafva hemligen infört utländska trupper samt vapen i landet, att hafva
förtalat Sigismund samt lagat så, att de gamla riksråden och de, som konungens
saker i akt tagit, blifvit aflägsnade. Brefskrifvaren råder konungen att
vidtaga en mängd åtgärder för att försäkra sig om riket, innan han dit afreste.
Han borde sålunda strax med kunglig auktoritet öfvertaga regementet,
hvarigenom många kunde förmås att låta falla det större "opseende" de hade för
hertigen än för honom. En regeringsordning borde utfärdas, enligt hvilken
hertigen väl skulle få "högsta namnet för regeringen", men ej få makt att
för sig själf något bjuda utan rådets samhälliga bifall. De nya rådsherrarne
(hvarmed väl menas de af Johan 1590 tillsatta) skulle få behålla sina
ämbeten, men de gamla allvarligen befallas att inträda i rådet, ty annars skulle
de vägra att göra det, förr än konungen inkommit i riket. På det att hertigen
ej skulle kunna bemäktiga sig de vigtigare slotten borde dessa öfverlemnas åt
rådsherrarne, på sådant sätt, att Hogenskild Bjelke, "herr Gösta" (Banér?)
och Erik Gustafsson sattes på Stockholm, Erik Sparre, Gustaf Gabrielsson och
Erik Abrahamsson på Vesterås, Sten Banér och Benkt Ribbing på Kalmar,
Ture Bjelke och Gustaf Björnson på Stegeborg. Den förra befälhafvaren på
Elfsborg och Gullberg Göran Eriksson borde, såsom hörande till hertigens
"faktion", afsättas, och slotten i stället öfverlemnas, det förra åt Arvid
Gustafsson, Krister Klasson, Göran Posse och Klas Arvidsson, och det senare «åt
Brun Göransson. Om dessa personers trohet mot konungen säger sig
brefskrifvaren hafva förvissat sig. Därjämte råder han Sigismund att i förväg skicka
ett par tusen man till Elfsborg för att hafva ett stöd mot hertigen, som hade
en här af omkring 3,000 man, samt att försäkra sig om det finska
krigsfolkets trohet. Han tviflade dock, att Flemming vore tjänlig att föra befälet
öfver detta, utan föreslår i stället Johan Sparre, Göran Boje eller Arvid
Eriksson. Till sist förklarar sig författaren hällre vilja gå med tiggarstafven än
gifva sig i hertigens våld. Ty värr kunna vi ej lemna några säkra upplys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
