Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
37
Det, hvarigenom man i synnerhet hade skäl att frukta det
den unge konungens regering skulle blifva olycksbringande för
hans fädernesland, var, såsom vi redan sett, hans ställning till
religionen. Sedan den tillförordnade regeringen genom hertigens
försoning med de af Johan afsatta rådsherrarne vunnit ökad
styrka, finner man också, att de religiösa förhållandena blifva
föremål för de svenska statsmännens synnerliga uppmärksamhet.
Hvad som härvid i främsta rummet var af nöden var, att den
söndring och obestämdhet på det religiösa området, som blifvit
en följd af Johans liturgi, och som syntes erbjuda Sigismund det
bästa medlet för hans omvändelseplaner, med det första botades.
Detta syntes åter endast kunna ske genom ett fritt och allmänt
kyrkomöte, och då det väl kunde anses tvifvelaktigt, om
Sigismund skulle gifva sitt bifall till dess sammankallande, blef det
för den svenska regeringen nödvändigt att, om den önskade
be-trygga rikets säkerhet, på eget bevåg utfärda kallelsen därtill.
Ehuru medlemmarne af det aristokratiska partiet, såsom ofvan
är visadt, och såsom deras följande handlingssätt tydligt lade i
dagen, vid denna tid insågo nödvändigheten af och uppriktigt
önskade, att den religiösa frågan erhölle en tillfredsställande
lösning, så var det dock från hertigen, som förslaget om ett sådant
möte först utgick, i det han omedelbart efter Johans död för
rådet framstälde önskligheten däraf1). Detta ledde dock ej
genast till några åtgärder, men då rådets förnämsta medlemmar
jämte en mängd adelsmän och prester vid nyårstiden 1593 med
anledning af Johans bisättning voro samlade i Stockholm, bragtes
ningar om författarens person. Ett uttryck, som förekommer vid
omnämnandet af hertigens rustningar, ger emellertid anledning att tänka på någon af de
afsatta rådsherrarne. Såsom bevis för att hertigen därmed hade några hemliga
planer anföres nämligen, att han väl viste, att sådana rustningar ej behöfdes
"för deras få personers skull, som hans N. härtill så mycket anfäktat",
hvarefter tillägges: "wir (?) förmå icke alle ihop 100 man till väga bringa".
Hvad angår Erik Sparre samt bröderna Bjelke och Banér, var emellertid
hela deras uppträdande under denna tid sådant, att man svårligen kan
misstänka någon af dem. Däremot ligger det nära till hands att förmoda, att
Axel Lejonhufvud varit författaren, och ett ställe i skrifvelsen synes särskildt
bestyrka detta. Yid sitt uppträdande i Vestergötland hade nämligen
Lejonhufvud sökt komma i besittning af Elfsborg, men blifvit afvisad af Gröran
Eriksson (Karls registr. 1592 den 18 December), och bland de bevis, hvarmed
brefskrifvaren söker styrka, att denne tillhörde hertigens faktion, anföres nu
"huru han har hållit bak berget med allt dett iag hos honom försökie (?) till
K. M:s beste".
*) Hertigens ofvan p. 11 n. B omtalade, bland skrifvelser af den 19 Nov.
i 1592 års registr. intagna punkter till rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
