Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ß. J. BOETHIUS.
46
Sigismund misshagligt, som denne både förut och nu i sin
skrifvelse med Jakob Klasson för dem "intercederat". Till sist
redogör hertigen för sitt förhållande till Axel Lejonhufvud och Olof
Gustafsson. Den förre af dessa herrar hade handlat med
Vest-götarne, liksom om hertigen eller andra företagit något, som var
stridande mot arfföreningen, samt begifvit sig ur riket,
utspridande, att han blifvit fördrifven. Konungen uppmanades därför
att ej sätta tro till hans berättelse; hertigens åsigt var, att han
ej blott haft det i sinnet som kunde skada konungen, utan
ämnat "komma oro åstad, efter sin morfaders uppsåt" l). Innan Olof
Sverkersson hunnit fram och sålunda fått tillfälle att meddela
Sigismund dessa underrättelser, hade emellertid denne skrifvit
till hertigen och begärt, att Ture Bjelke och Olof Sverkersson
skulle sändas till Polen. Med anledning häraf kallade Karl redan
samma dag som han mottog konungens bref, eller den 23 April
rådet till ett möte i Nyköping, hvarpå han följande dag
underrättade konungen om denne åtgärd, men tillika omtalade att Ture
Bjelke "besvärat sig samma legation ensam att företaga" 2). Då
rådet i Maj sammankommit i Nyköping, beslöts emellertid att
Bjelke ensam skulle afgå, hvarjämte man öfverenskom om
innehållet af hans instruktion 3).
*) Den för sitt deltagande i Vestgötaupproret bekanta Måns Bryntesson
(Liljehök) som de sammansvurne sades hafva ämnat till konung. Sverkersson
hade äfven uppdrag att underrätta konungen om de befallningar med afseende
å Lejonhufvud, som hertigen gifvit befälhafvarne på slotten, och som han
hoppades, att konungen skulle upptaga i god mening. Jmfr ofvan p. 14.
2) Karls registr. 1593 den 24 April A. Verving a. st. I p. 180 säger,
att Ture Bjelke länge ursäktade sig från resan samt gerna haft en annan i
sitt ställe eller åtminstone någon af sina vederlikar i följe, och Fryxell a. st.
V£ p. 160 berättar "att han gjorde allt möjligt för att slippa undan". I
handlingarne har jag dock ej funnit något annat bevis för att han varit obenägen
att åtaga sig uppdraget än hertigens ofvan anförda berättelse till Sigismund,
och enligt denna skulle han ej vägrat att åtaga sig beskickningen, utan endast
uttalat betänkligheter mot att göra det ensam. Bjelkes bref har jag ej sett,
men i ett svar därpå af den 23 April säger hertigen, att Bjelke tillbjudit sig
att i saken göra hvad som kunde lända konungen och riket till gagn. Karls
registr. 1593 A.
3) Hvilka rådsherrar deltagit i denna öfverläggning, är ej fullt klart. I
ett bref till Nils Gyllenstjerna den 23 April säger hertigen, att han låtit kalla
till sig "de närmast boende riksråden såsom är her Hogenschild Bjelke, her
Claes och her Ture, thesslikes her Erich Sparre, her Göstaf och her Steen
Banéer", och samma uppgift har äfven Verving a. st. I p. 179. I Karls
registr. 1592 A. är emellertid antecknadt, att kallelsebref utfärdats ej blott till
de nämnda herrarne, utan äfven till Benkt Ribbing, Göran Posse och Gustaf
Gabrielsson. Verving berättar äfven — p. 180 — att af de enligt honom
kallade herrarne alla utom Sten Banér och Klas Bjelke deltagit i öfverläggningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
