Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
SVENSKA HÖGADELN UNDER K. SIGISMUND.
101
ken man lade ganska stor vigt, måste dock denna utgång hafva
varit föga tillfredsställande för aristokratien, då alla de öfriga, ej
mindre vigtiga fordringarne, oaktadt ali möda man gjort sig att
bevisa deras rättmätighet, lemnades helt och hållet utan
afseende.
Huruvida ett annat resultat kunnat uppnås, om rådet visat
mera undfallenhet mot Sigismunds önskningar, må lemnas
därhän, men visst är, att rådsherrarne vid detta tillfälle ingalunda
kunna beskyllas för att ens hafva försökt befordra sin egen
fördel genom några för fäderneslandet skadliga eftergifter, och detta
deras förhållande förtjänar så mycket mera erkännande, som
privilegiefrågan tydligt låg dem synnerligt om hjärtat. Ej mindre
anmärkningsvärd är den hållning, hertig Karl iakttog under denna
frågas behandling. Det visar sig nämligen, att han i stället för
att, såsom man möjligen kunnat vänta, helt och hållet motsätta
sig adelns försök att erhålla utvidgade privilegier, snarare,
åtminstone till viss grad, befordrat det samma. Förklaringsgrunden
härtill torde man • väl i främsta rummet hafva att söka i hans
önskan att under dåvarande kritiska förhållanden ej stöta sig
med rådet, men därjämte synas adelns anspråk att få åtnjuta sina
gamla rättigheter, till en början, och innan han lärde känna hvart
dessa anspråk egentligen syftade, hafva förefallit honom befogade.
Redan den instruktion, som hertigen och rådet gemensamt
utfärdade för Ture Bjelke vid dennes beskickning till Polen, inne-
äldrers urminnes rette frijheth och previlegier, ocli_fands thet breif i Cantzliet,
seden konungen war dragen aff riketh igen till Pålandh, anno 1594 om hösten".
Att desse privilegier verkligen tillämpats, ses af ett öppet bref af den
25 April 1595, hvaruti hertig Karl säger sig hafva efterlåtit adeln i
furstendömet "såväl den ringere som yppere" alla kungl, sakören af deras
landtbön-der; detta hade emellertidjpå sådant sätt missbrukats, att adeln nekade sina
bönder att söka ting, och utan laga dom af egen vilja utkräfde böterna samt
förhöll häradshöfdingen hans rätt. Karls registr. 1595. Anmärkningsvärdt är,
att hvarken i adelns förslag till privilegier eller i de af Sigismund utfärdade
privilegierna 1590 års ariförening omtalas, utan endast den af år 1544.
Öfverallt talas också blott om att konungens manliga arfvingar hade rätt till tronen.
Att de af Johan förföljda riksråden ej varit synnerligt belåtna med 1590 års
ariförening, synes framgå däraf, att då Johan bland vilkoren^för att de skulle
erhålla hans nåd äfven uppstält den fordran, att de skulle försegla
ifrågavarande förening, svarade de, att "om den äntligen skall förseglas" så
protestera _de " omni._meliori forma et modo" att de ej ^brutit mot den förra.
Fragment bland Handl. r. de i kon. Johans tid anklagade etc. 1592. Sigismund
själf synes ej rätt hafva känt till dess innehåll, ty den 3 Mars begär han
underrättelse af rådet om hvad som förhandlades på den sista herredagen i
Stockholm och särdeles om den nya arfföreningen. Sg:s registr. 1594. Hvad
rådet svarat, känner jag ej. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
