Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
S. J. BOETHIUS.
104
Såsom förut är nämndt hade hertig Karl och rådet haft för
afsigt att i stället för de kasserade Kalmare stadgar förelägga
Sigismund en ny försäkran med afseende på rikets ställning
under unionen *), och denna plan finner man äfven hafva blifvit
satt i verket. Att härvid i främsta rummet skulle blifva fråga
om styrelsens anordning under konungens frånvaro var naturligt,
ty om man också under den korta tiden från Johans död till
Sigismunds hemkomst hade kunnat nöja sig med den förening
hertigen och rådet härom ingått, så behöfdes dock nu, att denna
fråga genom en bestämd öfverenskommelse bragtes till en
definitiv lösning, särdeles då man kunde förutse, att konungen endast
undantagsvis skulle komma att uppehålla sig i riket2). Redan
vore skicklig, kränktes ej privilegierna, om konungen förordnade någon annan,
som i förstånd och. förfarenhet var adels like. Att kronans befallningsmän ej
skulle få befatta sig med häradsallmäningen afstyrkes, då det kunde bevisas,
att denna liksom landsallmänningen för lång tid sedan lagts under kronan.
Att adeln under fred ej skulle hålla mer an half russtjänst vore otillbörligt,
så framt ej hvar och en med säkerhet visste, hvarifrån han skulle få förfaret
krigsfolk, så att man ej nödgades taga "plogdrängar och annat obrukadt folk".
Med afseende på underhållet af adelns folk i krig borde ej något ytterligare
medgifvas "än som nogsamt uttryckt är i salig konung Johans privilegier";
att adelns bönder skulle vara fria från ledungslama, när adeln gjorde russtjänst
kunde "icke med skäl begäras", ty då blefve en bevillning till rikets försvar
för tung för kronans bönder, och försvaret gällde ej blott dem, utan
alla rikets invånare. Att adeln skulle få behålla konungssakerna med sina
landtbönder, vore väl mot lagen, men tillstyrkes likväl; om någon
missbrukade denna rätt, skulle han dock hafva förverkat den för lifstid. Jus
patronatus borde endast medgifvas dem, som kunde bevisa, att deras förfäder af
eget arf gifvit något åt kyrkan, men om en ovärdig prest tillsattes, skulle
biskopen med öfverhetens samtycke få förordna en annan. Bruket af
gårdsrätter borde endast på sådant sätt tillåtas, att saken förhördes <på häradsting, men
straffades efter gårdsrätten. Efterskänkandet af de 2 årliga hästarne
tillstyrkes, men däremot ej af konungshästarne. emedan dessa af ålder tillhört
konungens uppbörd. Att adeln mot tionde eller russtjänst skulle få bruka
malmberg, och att deras landtbönder skulle vara fria från utskrifning, såvida ej
därigenom för mycket folk förvarades, samt fritt få fara till "berg" ansåg
hertigen kunna tillåtas, och likaledes att landtbönderna,såsom förut var
beviljadt, ej gjorde mer än hvar tredje skjutsfärd; men när krigsfolk droge mot
fienden, någon af konungahuset reste fram, eller riksdag skulle hållas, borde
2 landtbönder svara mot en krono- och skattebonde. Yägrödjning borde ske
efter lagen, och kronans utjordar, som låge mellan adelns hemman, skulle ej
utbrytas, såvida de ej kunde byggas till förbättring. Något ytterligare
igen-bördande af kyrko- och klostergods ansåg hertigen ej böra ifrågakomma, då
konung Grustaf blott medgifvit det för en viss tid och Erik för ytterligare B
år, och dessutom därigenom stor oreda skulle uppstå adeln emellan, emedan
denna genom byte eller gåfva erhållit en stor del af dessa gods. Slutligen
tillstyrker han, att adeln for eget behof skulle få åtnjuta tull- och accis frihet
samt få utskeppa varor af sina egna gods, men däremot ej af förläningar, ehuru
detta dock varit medgifvet i Johans privilegier.
!) Se ofvan p. 43.
2) Se ofvan p. 79 n. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
