Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes två sätt att skrifva historia. Det ena sträfvar att
genom en undersökning af historiens källor, som aldrig kan blifva
på en gång nog omfattande och nog gående i enskildheter,
framdraga nytt material och att sedan, enkelt och med få yttre spår
af konst, framlägga de vunna resultaten. Det andra mottager
det råämne, som är tillgängligt i tryckta urkundsamlingar, siktar
och skedar det samt utarbetar det slutligen i verk, som genom
mästerlig gruppering, glänsande stil och snillrika kombinationer
söka höja sig till idealet af historisk konst. Idkare af denna
se ofta ned på forskningen i de otryckta urkunderna såsom "en
lägre art af arbete", den der lätt "drunknar i detaljer" och
saknar det "omdöme, som vidgar sin krets utöfver hvarje särskild
sak till sakernas hela sammanhang". De, som så säga, hafva
likväl — äfven de — faror att bekämpa, ty om ock det dem
gifna materialet är tillräckligt, han deras gruppering af
händelserna lätt blifva konstlad, deras stil mera glänsande än
genomskinlig, deras kombinationer mera öfverraskande än genialiska.
Så visst som snillet skattas högre än fliten, så visst skulle äfven
hvarje ung författare, som finge välja mellan förmåga att teckna
folkens öden på det förra eller det senare sättet, välja det
senare; och likväl skänker äfven det förra en glädje, om hvilken
endast den, som smakat den samma, kan göra sig en
föreställning. Att i dammiga urkunder, hvilkas blad menniskohand
kanske under århundraden icke omvändt, se forntiden omedvetet
teckna en bild af sig sjelf, — njutningen häraf kan väl synas
mindre lockande än den beundran, som faller på den glänsande,
konstförfarne häfdatecknarens lott, men är dock både ren och
varaktig; och medan domen öfver en konstnärlig framställning
ofta är beroende af stundens smak, ega resultaten af trägna
forskningar ett i alla tider bestående värde.
Det "minne af riksmarsken grefve Svante Sture", hvilket
professor W. E. Svedelius nyligen skänkt den fosterländska li-
Hist. Bibliotek. 1877. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
