Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
47 OM STUREMORDEN.
179
till slottet och tvungos att stanna der, medan ali mat och dryck,
som sändes de fångne herrarne af deras om morden okunnige
slägtingar, förtärdes. Sa fortgick det flere dagar midt bland
spåren af död och förruttnelse, till dess ändtligen liken buros ned i
ett källarhvalf. Först efter lång väntan fingo de mördades
anhörige tillåtelse att upptaga och svepa samt slutligen — den 4
Juli — kristligen begrafva dem 1). Detta skedde i domkyrkan,
hvarest alla fem liken nedsattes i en graf, som förut inrymde
Sten Svantesson Stures och Peder Axelsson. Baners lik; dock
blef tydligen grafven vid samma tillfälle ombygd och utvidgad 2).
De mördade Sturarnes kläder samlades med omsorg af Märta
Sture, som sedan satte dem, inneslutna i en jernkista, öfver
grafven. Också räknas de än i dag till Upsala domkyrkas
märkvärdigheter; kanske gäller detta mest om Nils Stures hatt, som
"ännu behåller en liten hvit Silkesvant, som then sahlige Herren
til faveur af sin käresta burit öfver hufvudet" 3).–
På Sturemorden följde en hel rad tilldragelser, som nära
sammanhängde med dem: så t. ex. Gröran Perssonsmed framgång
krönta försök att af ständerna erhålla en dödsdom öfver de
mördade herrarne, — konung Eriks irrfärder, sedan han lemnat
Upsala, — hans sträfvan att genom gåfvor med sig försona de
mördades fränder o. s. v. Som vår skildring redan vida
öfverskridit de gränser, vi från början för henne utstakat, måste vi
halka öfver allt detta. Endast en fråga må vi ytterligare egna
någon uppmärksamhet, den nemligen om Eriks ånger öfver
morden. Att en sådan änger eller kanske rättare fruktan af
bittraste art hos honom förefans, är obestridligt. Tecken därtill äro
icke blott hela hans uppförande och förvirrade tal, då han blef
återfunnen, utan äfven hans försök att hedra de mördade
och förklara dem oskyldige Hans skänker till deras slägtin-
t) Messenius a. st. IY. 45. — Loenbom a. st. I. 22, 93. — D. Hund a.
st. v. 447—449. Jfr Svedelius a. st. s. 330.
2) "Ehr kommit till the herremäns graffuer i domkyrckann, szom slagne
bleffue i Wpsala — Stångejärnn 10 lispund–-Tegell 3000" o. s. v.
Upsala si:s räkenskaper f. 1567.
3) Jfr Peringsköld a. st. 91, 96.
4) Handl. r. Sk. H. IY. 166—171. — Erik XIV:s kreditiv f. enkedr.
Katarina m. 11. (riksreg. f. d. 6 Juni 1567). — D. Hunds krönika v. 434—436.
— "Är förbrändt in wtti kellaren ther såm salighe Greifue Suanthe och andre
Ryddarskapedh logho wtti 14 dagar för en theres begraffningh stodh och
brlin-dhes bådhe natt och dagh efter Högbemelthe Kong:e Ma:ts befallningh — Herre
lius — 6 lispund 18 marker" m. m. Upsala si:s räk. f. 1567.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
