Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
A. G. AHLQVIST. 48
10
gar vittna likaså härom; de gåfvos icke blott åt medlemmar af
de mägtiga ätterna Sture, Brahe, Lejonhufvud och Stenbock utan
äfven åt Dionysii Beurrei barn J). Allt detta oaktadt må man
väl betvifla, att Eriks ånger var djup och mägtig nog att lägga
band på hans onda lidelser. Härmed nekar man icke, att
ångern kan på sin tid hafva varit upprigtig; men konungens eder
inför Svante Sture voro säkerligen — äfven de — ärligt menade
i det ögonblick, de afgåfvos, hvilket ej hindrade, att de genast
blefvo brutna. Också är en själ sådan som hans, inom hvilken
under långa år alla passioner rasat och slutligen äfven utsläckt
förnuftets ljus, svårligen i stånd att på en gång återvinna stadga
och sedligt allvar. Att detta särskildt gäller om Erik XIV
efter Sturemorden, styrkes af flera omständigheter. En bland dessa
må vi här påpeka, såsom ej förut uppmärksammad. Då Nils
Sture återvände till Sverige, åtföljdes han af ett kejserligt
sändebud, — troligen samme Kasper v. Jdinckwitz, som senare
uppträdde vid fredsunderhandlingen i Stettin. En nyligen
återfunnen berättelse om detta sändebuds öden i Sverige omtalar flera
utbrott af konung Eriks raseri. Vår sagesman bodde i
Stockholm hos en viss Gerdt Cantor, som stundom nämnes i samtida
handlingar, och hvars hustru hörde till Karin Månsdotters
dagliga omgifning. Denne Gerdt besökte konungen d. 20 Juni och
råkade dervid ut för ett hans anfall af vrede, så att han endast
med nöd undgick att blifva mördad; också flydde han följande
dag från Stockholm. Äfven legaten sjelf ansåg sig hafva lupit
stor fara, då han — omkring tre veckor efter Sturemorden —
hade företräde hos Erik. Såsom vi erinra oss, påstod den
senare, att han egentligen misstänkt Nils Sture derför, att han
återvändt till Sverige tillsammans med en kejserlig gesandt.
Man kan då lätt förstå, att denne sjelf skulle blifva ganska
onådigt mottagen af konungen. Sedan han lemnat från sig sin
värja, infördes han i ett rum, der han fann Erik och bakom
honom en drabant, som höll ett spjut i handen. Erik hade ett så
*) Till de bekanta uppgifterna, att Märta Sture och Sten Lejonhufvud
erhöllo betydliga skänker af konungen, kan man lägga, att sådana gåfvos
äfven åt gr. Peder Brahe och enkedrottn. Katarina Stenbock (riksreg. f. d. 18 Maj, 6
Juni 1568). — Beurrei barn Blasius, Erik och Margareta fingo 15 löd. mark 4 lod
guld. Biskop Hans i Vesterås, Claudius Beurreus, borgare i Stockholm m. fi.
bevittnade detta. Urfejdebref, dat. Stockholm d. 12 Juli 1567. "Acta hist.
under E. XIV:s reg. I."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
