Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
195
herre (consiliarius) förekommer i vara diplom, är det i det ofvan
anförda dombrefvet af konung Erik Eriksson och hans râdsherrar
från början af 1200-talet; och att första gången, som rådet
framstår som en erkänd institution, nämligen i Skeninge stadga 1285,
lemnas föreskriften om kraften af konungens och hans råds dom
i allmänt och enskildt mål.
Under k. Birgers minderårighet synes den högsta
domsrätten ha hvilat hos rådet. Ett mål, som förut var afdömdt af
marsken Torgils Knutsson och andra af konungens råd, lemnas
af konungens râdsherrar till ny undersökning åt biskopen och
lagmannen i Södermanland, der det omtvistade godset låg. Af
k. Birger sjelf finnes ett bref af d. 22 Aug. 1311, hvari han i
"rådets närvaro" stadfäster ett testamente* såsom rätteligen
gjordt.
Hvarken landskapslagarne eller urkunderna visa, att rådet
eller herredagen haft någon sjelfständig domsrätt oberoende af
konungen eller alternativt med denne. Att detta likväl ej varit
omöjligt, torde få antagas af den omständighelen, att så
verkligen var förhållandet under den följande tiden efter 1319, som
är oss bättre bekant genom de talrikare diplom, som från denna
tid ännu finnas. Deremot synes i Sverige aldrig det förhållande
gjort sig gällande, som i Danmark i början af 1300-talet egde
rum, att herredagens (danahofvets) domsrätt var öfverordnad
konungens, så att man kunde vädja ifrån konungens dom till
danahofvets.
De flesta kungliga dombref röra kyrkan och hennes gods.
Nästan ständigt är det till förmån för henne, som konungen
af-kunnar sina domar, tilldömer omtvistadt gods, stadfäster i
besittning af gods, som andra med våld och olag sökt tillegna sig, rn.
m. Orsaken, hvarföre hufvudsakligen endast sådana kungliga
dombref nu finnas, är ej svår att finna. I äldre tider, då
skrifkunnigheten fans blott hos några få, nämligen hos presterskapet,
samt skrif-materialet var dyrt, utfärdades ej några särskilda
dombref, om ej i sådana mål, hvarpå en rättighet sedan för
framtiden kunde grundas. Det var naturligt, att kyrkan, som denna
tid förvärfvade sig en sådan mängd gods, hvarom hon ofta låg i
tvist och delo med andra, skulle i synnerhet vända sig till
konungen med bön om hjelp och rättvisa. Såsom en rik
korporation hade kyrkan bättre råd än någon annan att förskaffa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
