Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
F. ÖDBEJiG.
18
dant undantag ej behöft göras. Magnus Ladulås hade till och
med låtit förfärdiga åt sig ett särskildt domssigill — "sigillum
ad caussas" — hvilket nogsamt bevisar, att konungens dom ofta
påkallades.
Orsaken hvarföre ej från denna tid några räfstetings
dom-bref och öfver hufvud så få andra kungliga dombref finnas, är
lätt funnen. Dels hafva de dombref, som utfärdats, under
tidernas längd förkommit, dels var det ej så vanligt, att dombref
gåfvos. Magnus Erikssons landslag stadgar endast om
lagmannens domar uttryckligen, att de skulle skriftligen uppsättas. Och
ännu så sent som 1593 behöfde hertig Karl och rådet förordna,
att å alla domar skulle bref utgifvas. I brottmål utfärdades
högst sällan dornbref och i civila mål endast för den vinnande,
som var nog förmögen eller angelägen om att af domaren skaffa
sig ett domsintyg om en sig tilldömd sak eller rättighet.
Äldsta formen för dombref synes också varit vittnes intyg om
domen, afgifvet af några på tinget närvarande personer, hvaribland
ofta ehuru ej alltid domaren nämnes. Först senare blef det
vanligt, att detta intyg gafs af domaren ensam.
Yi hafva förut yttrat, att Grötalagarne omnämner
"Konungs räfst" och "räfsingating", äfvensom att Magnus Ladulås
sjelf talar om räfsteting, (placitum justitiarium) men att detta
oaktadt intet räfstetingsdombref för denna tid numera finnes i
behåll. Deremot hafva vi kungliga dombref, som visa oss en
annan form för konungens domsrätt, nämligen konungens dorn
med sitt råd. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt, som
ingen af landskapslagarne känner till något om rådets domsrätt.
K. Erik Eriksson afdömer (1222—1230) med sina rådgifvare ett
mål, som af båda parterna lemnats till "konungens och hans
rådsherrars dom". Här var det egentligen endast rådet, som
dömde, emedan konuugen då ännu var ett barn. I Skeninge
stadga 1285 heter det, att "hvad konungen med sitt råd och
gode män dömt i allmänt eller enskildt mål, skulle uppskrifvas
och för framtiden hafva kraft af lag". Det är icke det enda
exemplet, som finnes på det nära sambandet i äldre tider
mellan dom och lag, mëllan lagskipning och lagstiftning. Genom
prejudikat utbildades rätten.
Det är högst betecknande för rådets deltagande i den
högsta rättsskipningen, att ’ första gången, som benämningen råds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
