Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
197
Skeninge stadga af år 1285 innehåller en bland de första
bestämmelser om honungens benådning sr ätt. "Lönliga samband"
af rikets store skulle bestraffas med egendomens sköfling och
ständig fredlöshet, om ej den fredlöse återkallades med
"konungens nåd". Detta är första gängen, som uttrycket "konungs nåd"
förekommer i våra svenska urkunder. Någon oinskränkt
benåd-ningsrätt i brottmål egde på denna tid konungen visst icke.
Han var alltid inskränkt af målseganden» rätt, så att konungen
ej kunde genom sin benådning rycka en brottsling undan
målseganden hämnd. Vid eriksgatan synes det som om konungen
haft rätt att, äfven utan målsegandens bifall, gifva frid, men
endast åt trenne, som ej begått "nidingsdåd". Annars för att
fredlöshetstillståndet skulle upphäfvas, erfordrades bifall såväl af
målseganden som af konungen. I alla gröfre brottmål, der
konungen och häradet hade andel i böter, fick ej målseganden i
hemlighet medgifva förlikning. Gjorde han det, så förlorade han
sin rätt i böter och kunde äfven dessutom härför blifva straffad.
Skeninge stadga föreskrifver, att de stores enskilda
tvister, särskildt i injurie mål, skola slitas af konungen och ej
af de lägre domarena. Hon har i detta afseende lagt en laglig
grund för adelns "forum privüegiaturri\ Om en riddare eller
väpnare beskylles för oqvädinsord och äreröriga yttranden om
andre såsom otrogen, tjuf, mördare m. m. och den anklagade ej
kunde försvara sig, så skulle konungen pålägga honom en sådan
plikt, som skulle hos andra "ingifva fruktan". Detta är ett nytt
bevis på att, vid sidan om den gamla föreställningen om straffet
såsom en förlikning eller försoning, redan nu en annan åsigt om
straffet såsom skräck och varning för andra söker göra sig
gällande.
Denna nyssnämnda märkliga stadga innehåller flera
bestämmelser, som äro särdeles upplysande för tillståndet i landet. De
visa oss arten af de stores sjelfsvåld och konungamagtens
bemödande att befordra lag och ordning i det upprörda samhället.
Skeninge stadgan förbjuder ali sjelfhämnd af de store,
innan de varit inför konungen. Smädade en "hirddräng" en riddare
eller väpnare och förnekade det, så fick ej hämnd tagas, utan
att hans herre förut underrättades, hvilken då genast skulle skilja
honom från sin tjenst. Vore hirddrängen en utländing, skulle han
landsförvisas; vore han åter en inländsk man, så skulle han er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
