Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
F. ÖDBEJiG.
18
hålla tid, för att gömma sig det bästa han kunde för sina
ovänner. Blef en herres tjenare slagen af en riddare eller väpnare,
så fick ej husbonden utkräfva hämnd, utan det skulle dömas
deröfver enligt landets lag.
Konungen framstår såväl i landskapslagarne som i de
äldsta dombrefven såsom högsta domare. Han sätter dom i
domares händer. De stores personliga tvister läggas omedelbart
under konungens dom. Han befriar af kunglig nåd från ständig
fredlöshet personer, som härtill dömts för lönliga samband.
Redan i ett af de äldsta kungabref säger sig konungen innehafva
tronen af gudomlig nåd och med arfsrätt, egande magt att
mildra lagen etc. Han bryter kraften af laga gången ed m. m.
I flere landskapslagar, såsom t. ex. Östgötalagen, omtalas
lagreformer "utgående från konungamagten, hufvudsakligen
åsyftande att utvidga konungens domsrätt och att gifva hans
embetsmän en mera tryggad ställning. Östgötalagen är af alla
våra landskapslagar den som noggrannast och utförligast
upptagit Birger Jarls och Magnus Ladulås’ edsöreslagar. Och
Östgötalagens stadganden härom hafva också sedermera upptagits i
Magnus Erikssons landslag. Edsöreslagarne torde hafva haft ett
stort inflytande på utbildningen af konungens domsrätt. När
dessa lagar utfärdades, hvilket var den första rikslagstiftningen,
utgången ej från folket utan från konungamagten, så tog
sannolikt konungen rättsskipningen i edsöresmål i sin hand, dels för
lagarnes bättre efterföljd, dels för en säkrare uppbörd af de stora
saköresmedlen. Särskilda räfste- eller räfsingating höllos för
detta ändamål af konungen eller af någon annan å konungens
vägnar, såsom t. ex. af konungsaren i Helsingland. Enligt
Östgötalagen skulle "konungsräfsten" hållas i hvarje härad (minst)
hvart tredje år. I Vestergötland skulle "räfsinga" tinget hållas
två gånger om året. Magnus Erikssons stadgande om
edsöresmål, som alltid skulle stånda qvar till honungsräfst, skola vi i
följande afdelning behandla.
Konungamagtens myndighet visar sig ock af 1285 års
Skeninge stadga, som tillerkänner konungen rätt att "med sitt råd
och gode män besluta och stagda i sådana mål, som tarfvade
rättelse och som ej voro i lag satta eller gömda".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
