Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
OM SVENSKE KONUNGENS DOMS RÅTT.
199
Huru mägtig Magnus Ladulås kunde känna sig äfven emot
rikets högste och förnämste män, och med hvilken kraft han
viste att äfven mot dem skipa lag och rätt, det visar det sätt,
hvarpå han bestraffade de högättade och ansedde Algotsönernas
edsöresbrott. Folke Algotsson, son till den rike och högt
ansedde lagmannen i Vestergötland Algot Bryniolfsson, hade
brutit qvinno- och kyrkofrid, då han ur klostret bortröfvat en
annans trolofvade brud, med hvilken han flytt till Norge.
Upptänd af vrede häröfver lät konungen fängsla fadern samt brodern,
riddaren Rörek Algotsson. Tre af Algots andre söner,
hvaribland Petter, hvilken sedan flere år varit konungens kansler,
lyckades att undgå faderns och broderns öde, derigenom att de
flyktade öfver till Norge, der Folke redan förut vetat att med
sin röfvade brud sätta sig i säkerhet. Sjelfva biskop Bryniolf i
Skara, som äfven var en son till lagman Algot, var så litet
skyddad för konungens hämnd, att han måste taga sin tillflykt till
Alvastra kloster, hvarifrån han dock utkom, men blott på
vilkor, som voro för honom ytterst stränga. Äfven med lagmannen
Algot och riddaren Rörek försonade sig fadern, men sitt embete
som lagman återfick ej Algot med friheten. En af sönerne, Karl
Algotsson, begaf sig då i förtröstan på det goda förhållandet
mellan konungen och sin slägt, hvilket förhållande han trodde
vara utsträckt äfven till de landsflyktige, åter öfver till
fäderneslandet. Men han glömde vilkoret för en, som brutit
konungens edsöre, att få blifva befriad från fredlöshetstillståndet,
nämligen att på grund af målsegandens förbön, hafva erhållit
konungens nåd, och han glömde äfven konungens stränghet. Han
blef gripen och halshuggen 1290.
Nya samfunds- och rättsbegrepp gjorde sig nu gällande.
Straffen hade förut mera burit karakteren af försoning och
vanligtvis bestått i böter. Vid svårare förbrytelser följde äfven
fredlöshet. Den fredlöse skulle hafva en månad på sig för att
rymma undan eller för att ännu om möjligt kunna försona sig
med målseganden. Den offentliga magten tog ej någon egentlig
befattning med domens verkställande, som hon öfverlät åt
målseganden. Först när denne var för svag för att vinna sin
rätt af den dömde, lemnade hon sin hjelp. Lifsstraff och
äfvenså kroppsstraff var i de gamla lagarne nästan okändt, utom
för trälarne samt vid sådana nesliga brott, hvarmed följde äre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
