Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
OM SVENSKE- KONUNGENS DOMSliÅUT.
stadganden om edsöresmål, att "de skulle stånda qvar till kon
ungsräfst, der de skola slitas med häradsnämnd, hvarvid
häradshöfdingen skulle lägga dem biltoga, som brutit konungens
edsöre."
De vid räfstetingen förekommande målen voro såväl civila
mål som brottmål. Oftast var det gods, som olagligen och med
våld frånhändts den rätte egaren, hvilket nu återdömdes. Ridd.
Erik Karlsson, som under k. Albrekt var ’landsherre" och
höfvidsman öfver Östergötland och ofta användes såsom
konungs-domhafvande vid räfsteting i Östergötland, framstår i några
dom-bref i en allt annan än vacker och fördelaktig dager. I ett
räfstetingsdombref af ridd. Erengisle Nilsson, utfärdadt i
Söderköping d. 18 Mars 1386, återdömdes till rätta egaren ett gods,
som ridd. Erik Karlsson "olagligen fråntagit honom, falskligen
föregifvande, att han blifvit till något brott förvunnen". Något särskildt
straff härför på Erik Karlsson omtalas ej i dombrefvet. Det var
samme Erik Karlsson, som då biskop Gotskalk i Linköping 1374
blifvit vid Linderås kyrka mördad af ridd. Matts Gustafsson
(Sparre), hvarvid biskopens och hans tjenares tillhörigheter
bort-röfvades, långt ifrån att beifra en sådan våldsbragd, tvärtom
skyndade att med 3 andre riddare, hvilka voro tyska
slottshöfvids-män, tillegna sig såväl biskopens lösegendom som
biskopsstolens gods och tillhörigheter, "så att intet blef öfrigt åt
biskopens enskilde tjenare, som hos honom hade stora summor
inne-stående". Som bekant, var det först efter flere års förlopp, som
ridd. Matts Gustafsson beqvämade sig att med gåfvor till
kyrkan försona sitt brott. — Och Bo Jonsson, hvilken såsom
Sveriges drots bort näst konungen hafva vakat öfver lag och rätt,
mördade 1381 med egen hand ridd. Karl Nilsson (ÏTarla) inför
sjelfva högaltaret i Gråmunkebrödernas kyrka i Stockholm
(nuvarande Riddarholmskyrkan). Några dagar derefter kungjorde
han för den mördades syster och svåger, i närvaro af riksråden,
marsken Karl Ulfsson af Tofta och Knut Karlsson, att han tagit
alla den mördades egendomar i Södermanland "för hans stora och
margfaldiga brott, för hvilka han fälder var, som mången god
man i Sverige vetterligt och kunnigt är," och att "systern och
hennes man egde intet efter ridd. Karl Nilsson hvarken att
ärfva eller gälda". Dessa måste då åtnöja sig med att "icke som
Iiis t. Bibliotek. 1877. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
