- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
220

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l’. ÖDBERG.

34

ärfda bot", utan såsom "nädegåfva" emottaga af Bo Jonsson en
liten ersättning emot löfte att aldrig tillvita Bo Jonsson eller
hans arfvingar "för det Karl Nilsson vardt slagen". I
Gråmunke-brödernas anteckningar får dock Karl Nilsson tillnamnet "den
gode", hvilket visar, att han ej af alla ansågs så brottslig. — Bo
Jonsson var för öfrigt ständigt sysselsatt ined att genom köp,
byten eller på annat sätt föröka sin till slut oerhörda
förmögenhet, och de medel han härvid använde voro ofta våld och olag.
Pâ de räfsteting, soin efter hans död höllos under Margareta,
återdömdes ej sällan gods, som Bo Jonsson med våld tagit
från rätte egaren. Personer, som ej godvilligt ville afstå sin jord,
hade han låtit basta och binda, insatt i stocken o. s. v. Ibland
hade han gifvit en ringa och obetydlig ersättning, ibland äter
ingenting alis. Räfstetingsdombrefven från Albrekts regering
omtala flere stormän, soin med våld tillegnat sig andras gods och
egendom, men som nu dömdes skyldiga att återlemna desamma.
Blanc! sådana personer hafva vi att nämna den högättade ridd.
Erik Valdemarsson, f. d. drotsen Nils Turesson, ridd. Torsten
Notolfsson m. fl. Ridd. Nils Gädda dömdes 1380 genom en
räfstetingsdom af ridd. Karl Ulfsson af Tofta och
underlagmannen P. Djekn i Södermanland att återgifva biskopen i
Strengnäs de 100 ålar han frånröfvat biskopens mjölnare.

Då man nu besinnar, att riksråd, landshejrar och till och
med rikets drots, som genom sina befattningar bort vara
förpligtade att lag styrka och frid hålla, läto sådana grofva
våldshandlingar komma sig till last, kan man lätt föreställa sig, huru
sorgligt och bedröfligt landets tillstånd genom de stores
sjelfsvåld var, och ej utan skäl liknade de andliga det vid tillståndet i
en röfvarekula.

Ej sällan dömdes personer för tjufnad. En bonde bötfäldes
till 40 mark, emedan han, då drotsen Bo Jonssons foror fördes
öfver hafvet, stulit ett par flaskor, värda 12 öre. Rätt ofta var målet
ett edsöresmål. En gång dömdes 14 bönder biltoga för hemgång
hos en annan bonde, hvarvid de slagit honom, hans hustru och
hjon "inom deras hus och hein blå och blodiga". En annan
gång dömdes en biltog för "hämnd å sätt mål och bött". En
bonde 4 ålades att böta 40 mark "för hvarje måltid mer än en,
som han gifvit en biltog, sedan hans (mänads)dag ute var".
Detta straff var i full öfverensstämmelse med landslagens bucl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free