Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’460
XAVER LISKE.
240
ej hade gjort, det gjorde olyckan. Svenskarne hade nemligen
lemnat en mängd krut i en källare. De vara, begärliga etter
byte och törstiga och utmattade som de voro, störtade sig in i
denna källare och borttogo krutet, men då kommer någon
framrusande, hvilken vid åsynen af den hopade samlingen dragoner
och trossknektar förmodade, att här vore guld att finna, tränger
sig häftigt fram och stöter dervid tillfälligtvis till en
dragonlunta, gnistor spraka omkring och antända krutet, tre hvalf
störta och halftannat tusental menniskor dödas. Der fick man
på murarne skåda Yeronicor *), som med blod voro tecknade af
de genom krutets kraft bortsprängda menniskorna; de, som voro
begrafna under ruinerna, rörde sig under dessa spillror såsom om
man sett ett moras eller ett kärr komma i dallring och blodet
rann derutur såsom vatten ur en källa. Men vi, som blifvit
skonade från denna fara, samlades till den heliga messan på
fältet invid muren af en liten kyrka och tackade Herren Gud
för seger och lif. Derefter förlades hären åter i sina
vinterqvarter, afslutade de stora högtidsdagarne och afvaktade det
nya årets ankomst.
1659.
Detta är började temligen lugnt i Danmark. Sedan hären
blifvit, såsom ofvan nämdt är, utdrifven ur qvarteren, blef den
fullständigt omplacerad och hufvudvägarne, Kolding, Wedel! och
Aarhuus, höllos starkt bevakade af rytteri. Hela denna vinter
gjorde vi ingenting, utom att vi genom ströftåg oroade
svenskarne i Friedrichsode. stundom utgingo blott enskilda
regementen, ibland, när så påfordrades, gick hela hären, och allt ifrån jul
till påsk vågade svenskarne ej sticka näsan ut hvarken för att
hemta proviant eller ved. Påsktiden antände de sina
förskansningar och hela sitt stora läger och drogo sig till en skans, som
läg på en i hafvet utskjutande brant udde; der inneslöto de sig,
ty nästan alla deras hästar hade omkommit och manskapet var
till största delen såradt, fånget eller dödadt. Liklukten af döda
menniskor och hästar spred nu vid vårtiden en sådan stank, att
man kunde känna den på en half mils afstånd. Hunger rådde
ock helt säkert bland folket, ty man gaf soldaterne pundvis
omalet korn, och äfven derpå var brist. Slutligen Christi
him-melfärdsdag antände de äfven denna sin sista triangel och
afseglade på tvenne skepp till Seeland. Af 14,000 man voro nu
ej mer än 600 öfriga, såsom vi af flere öfverensstämmande
uppgifter fingo veta. Sedan vi förenat alla våra trupper, de
kejserliga, brandenburgska, polska och danska, hvilka nu efter
fästningarnas intagande medförde allt sitt artilleri, 300 stycken,
’) En allusion på den heliga Yeronicas svetteduk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
