Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
461
skredo vi med tvenne danska skepp och. 500 båtar, att eröfra en
ö, som man kallade Fenöe, hvilken dock var sa starkt försvarad
af svenskarne, att vi omöjligt kunde intaga deri.
Tvenne flottor anlände dit, en engelsk med 60 krigsskepp
och en holländsk med 40 skepp förutom proviantfartygen, och
såg man der då en massa segel, master och olika flaggor; de
engelska skeppen hade blå- och hvitrandiga flaggor, de
holländska hade stora röda och hvita, sådana som hos oss det ungerska
fotfolket brukar, de danska hade svarta och gula och de svenska
blå. Dessa flottor hade kommit för att åvägabringa fred eller
åtminstone vapenstillestånd mellan svenska och danska konungen.
Svenskarne hade nemligen hela vintern legat utanför Köpenhamn,
som af dem belägrades, och så utsugit det danska landet, att man
för att få ved måste bryta ned trähusen, och betaltes bränsle
nästan dyrare än bröd, såsom vi underrättades af Morsztyn, deri
nuvarande skattmästaren, som då var resident i Köpenhamn.
Svenskarne företogo en generalstormning på Köpenhamn och
bemäktigade sig vallarne, hvarvid danskarne blefvo bragta nära
förtviflan, läto händerna falla och flydde från vallarne, tills
plötsligen det tunga danska rytteriet 600 man starkt störtade lös på
de förföljande svenskarne, dref dem ut ur staden och ner frän
vallarne, och till och med konungen, som redan, viss på sin
seger, hade trängt långt in i staden, blef sårad af ett skott.
Men de våra, då de icke kunde hjelpa konungen af
Danmark, stodo de hela sommaren i lägret, hvarifrån de dock öfver
kanalen kunde nå svenskarne. Det hände sig då, att svenskarne
med 8 skepp angrepo de 2 danska, som vi hade hos oss, och
genom en svensk amiral-adjutants förräderi lyckades det dem
ock att fråntaga oss dem. Amiralen på dessa skepp var en dansk
genom tapperhet och duglighet framstående man, om hvilken
jag blott vill anföra en modig handling. Med de omnämda
tvenne skeppen hade han fört proviant frän Danzig till
Köpenhamn, hvarvid han under vägen hade blifvit angripen af 5
svenska fartyg, men dock helskinnad ankommit till ort och ställe,
oaktadt han äfven flere gånger på denna långa väg hade att
bestå sammandrabbningar med svenskarne. Äfven nu hade han
väl ej låtit besegra sig, om han ej på den danska
provins-kommissariens befallning hade dragit sig tillbaka till stranden
och derför skickat denne sin omnämde adjutant för att mäta
vattnets djup. Denne, som stod i hemligt förstånd med
svenskarne, uppgaf härom falska rapporter, så att han uppgaf för
amiralen, att vattnet var grundt, der det var djupt, och djupt,
der det var grundt. På grund af dessa rapporter trodde sig
amiralen säker från det håll, der det vore grundt, enär enligt hans
förmenande skepp derifrån icke kunde komma fram, men just
från detta håll var det de kommo. Sin hela försvarsstyrka
deremot hade han skickat till ett ställe, der man uppgifvit vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
