Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’462
XAVER LISKE.
240
vara djupt, emedan han der gjorde sig beredd på ett anfall, men
i sjelfva verket fanns här ingen möjlighet för de fiendtliga
skeppen att framtränga. På detta sätt bedragen väntade han faran
frän ett annat håll än den kom. Den fiendtliga flottan kastade
sig nu öfver honom med hela sin styrka. Han försvarade sig
imellertid hjeltemodigt, till dess han fick ena armen och handen
afskjuten. Det ena af skeppen genomborrades och sänktes af
svenskarne, det andra, som de ej heller kunde medtaga,
uppbrände de. Men förrädaren öfverfördes genaist på en båt till dem.
De våra hade åsett allt detta utan att kunna bistå amiralen.
Svenskarne begåfvo sig efter denna seger längs kanalen till en
ö, belägen ungefär 2 mil derifrån. Der steg manskapet från tvenne
af skeppen i land för att insamla proviant, de andra hade seglat
vidare men strandade på samma ö. Då de våra sågo detta, drogo
de tillsammans så många båtar som möjligt och wojwodens af
Preussen dragoner med frivilliga, "towarzyszerne" och trossen
dristade sig att följa svenskarne efter på den breda kanalen. Gud
gaf oss ock så stor lycka och så gynsamt väder, att vi kunde
bemäktiga oss de båda skeppen och föra dem med oss till Aarhuus.
Så hade vi då förlusten af våra skepp ersatt men icke vårt
manskap. Men för dessa skepp betalade danskarne wojwoden väl.
Danskarne undrade öfver polackern es mod, då de icke blott icke
sjelfve kunde besluta sig för detta företag, utan äfven ifrigt
afrad de oss, i det de förestälde oss den stora faran af att i så små
fartyg våga sig så långt ut på vattnet.
Kobylecki, ryttmästare vid semeniska kosackerne l), intog
äfven på båtar med sina semener en af svenskarnes skansar,
hvarest han nog skulle hafva bibehållit sig, om man i tid hade
kunnat bistå honom med artilleri, men äfven nu ådagalade han
stor tapperhet med sin lilla lättbeväpnade skara.
Då nu de våra icke hade något mera att uträtta och ej
kunde visa danskarne någon tjenst, aftågade samtliga trupperne
hem om hösten i September och qvarlemnades blott några
afdelningar, nemligen af de kejserliga trupperne 4,000 man, af de
brandenburgska likaledes 4,000 man samt af de våra
Piaseczyn-ski, starost af Nowgorod, med nio fanor. Dessa intogo efter
vår afmarsch Fyen, hvarvid Piaseczynski stupade tappert
kämpande mot svenskarne, men vi aftågade till Polen på den heliga
Simonis och Judæ dag.....
Således nästan vid slutet af detta år lemnade vi Danmark.
Då vi ankommit till vårt hemland träffade vi expeditionen
framför Elbing, hvilken leddes af marskalken och hetmannen
(Lubomirski). Der, jag vet ej af hvad orsak, visste man ej riktigt
hvem som belägrade den andra: om de våra belägrade
Elbinger-fästningen eller svenskarne oss. Utan att här hafva uträttat
*) Semeniska kosackerne = lätta fältkosacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
