Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
465
äfvensom de talrika exempel och bilagor, som författaren anför
ur såväl äldre som nyare historien, utelemnar jag, då de blott
kunna tjena till författarens litterära ära men hafva blott ett
underordnadt värde för den politiska historien.
Innehållet af dessa Johan Stefan Wydzga’s memoirer är
följande:
Författaren börjar med beskrifningen om Carl Gustafs
tronbestigning och hurusom han vändt sina tankar till att "vivere
in gladio, lägga främmande riken under sin spira". Då han nu
såg Polen vara i ett tillstånd af "stor oordning och från alla håll
betungadt med krig, så ville han, såsom vanligt är för dem, som
med begärlighet trakta efter något nytt, fiska i grumligt vatten
och öfverföll derför vårt fosterland med krig". Men författarens
afsigt är dock icke att skrifva en historia om dessa strider utan
blott framhålla "hvad som under denna svåra tidpunkt gjordes
för fosterlandet genom Hennes Maj:t drottning Marie Louise’s
outtröttliga kärlek, då
nostris illuserat advena regnis!"
Så snart konungen af Sverige visade sig i Polen, uppstod
här den största förvirring, då detta slag kom alldeles oväntadt,
ty hvarken var vapenstilleståndet slut ej heller hade
krigsförklaringen skett enligt öfliga former. De svenska stridskrafter,
som så oförutsedt strömmade in i Polen, tycktes vara ännu större
än de i sjelfva verket voro. Då drottningen såg, att fienden
framför allt afsåg att komma åt Preussen, ville hon nödvändigt
begifva sig dit, för att ingifva befolkningen mod och
tillbaka-hålla fienden. Men "ex senatus consilio" blef beslutadt, att
drottningen skulle föras till Krakau. Hon begaf sig ock dit och
utvecklade här en beundransvärd kraft, bad ifrigt, utdelade rikliga
allmosor, men tänkte äfven på verldsliga ting. Hon dref med
kraft på att Krakau måtte förses med proviant och att alla
lifsmedel från den omkringliggande trakten skulle föras inom den
befästade stadens murar. "Hade detta skett, så skulle den
svenska konungen med sin så långväga ifrån komna här varit utsatt
för hunger och derigenom nödgats att sluta fred". Hon begärde
af dåvarande biskopen af Krakau, att han skulle utlemna kyrkans
skatter till fäderneslandets undsättning, "ty", sade hon, "kyrkan
har silfver och guld, icke för att samla det blott, utan för att
dermed hjelpa andras nöd". Med ett ord, hon använde alla
möjliga medel, men det var redan för sent. Fastän hotande
underrättelser hvarje dag inkommo, ville hon dock ej lenma Krakau
utan der innesluta sig och försvara staden. Då kom nederlaget
vid Opoczno och konungen inträffade i Krakau. Den församlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
