Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
477
stor krigare sagt — parvis mornentis magni casus intercedunt.
Men general Montecueuoli lät sig icke öfvertalas, utan gick. H. M.
konungen å sin sida, som icke ville gifva sina colligater
anledning till någon ovilja, visade dervid ej någon ond min, tvärtom
lät han den nuvarande wojwoden af Preussen sluta sig till
honom, för att vara honom följaktig och förena sig ined de
kejserlige. Hela Europa vet, huru tappert denne wojwod uppförde
sig, hurusom utan de våra föga skulle hafva uträttats, och fastän
det gälde att operera i ett främmande och obekant land, sa
kände han dock väl till consilia, locos, promta, occulta, astusque
hostium in perniciem ipsis vertebat. Alla veta, huru han såsom
klok fältherre, om man än i qvarteren ville tillbakasättà honom
och ofta utsatte det polska manskapet för undergång, dock förstod
att öfvervinna allt; alla veta, huru han blef hufvudorsaken till
svenskarnes ruin i Holstein, huru med ett ord polackerne der
gjorde sitt och Polens namn odödligt....
"Så är det ock en alltför väl bekant sak, huru den andre
kejserlige öfverfältherren Desonches var till hinder för
operationerna vid Thorn "
Att thorner-affären det oaktadt utföll väl, är blott
konungens, kron-stor-marskalkens och drottningens förtjenst, hvilken
sistnämda äfven här aflade prof på sitt uppoffrande sinne och
sitt hjeltemod.
"De kejserlige och électorales sökte med våld leda de
polska concilia derhän, att denna krona återigen skulle inga
traktat med konungen af Danmark, ty dem vi förut ingått med
honom, hade han icke hållit, då han till vår skada oss förutan
afslutat roskilder-freden. Drottningen motsatte sig detta, för sä
vida vi skulle ingå förpligtelse att göra för Danmarks konung
allt hvad som stode i vår makt, ty han sjelf hade icke hållit sitt
ord, såsom han hade bort, fastän han så handlat af tvång, i allra
yttersta nöden; att förpligta sig honom, förbinda sig med honom
genom ett sä nära förbund, vore emot ali raison och emot de
första elementen af en sund politik. Vi kunde ej veta, hvilket
tvång, hvilken nöd åter kunde träffa honom, vi kunde ej heller
veta hvad nöd, som kunde träffa oss. Sic stantibus rebus, då H.
M. konungen af Polen väl knapt skulle kunna uppfylla hvad
ban utfästade sig till, trodde drottningen, att det icke passade
sig för oss att förnya alliansen med konungen af Danmark, så
länge ej holländarne gått i borgen för honom, att han icke skulle
ingå någon separat-fred med Sverige, och så länge ej holländarne
antagit ett lika så nära förbund med oss, som det de förut ingått
med danskarne.
"Detta var ett stort consilium, ett grundligt och välbetänkt
råd, hvilket den vid konungens sida befintliga senaten gerna slöt
sig till, ty hvartill skulle det hafva gagnat Polen att förbinda
sig med Danmark och utsätta sig för samma ruin? Detta vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
