Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’478
XAVER LISKE.
240
ju niti super baculum arundineum, in caducum parietem inclinare,
med ett ord, det vore detsamma som att göra ett med sådant
oförnuftigt folk, om hvilket det säges: quærunt cum qua gente
cadant". . . .
"H. M. konungen delgaf konungen af Danmark dessa tankar,
uttryckande den önskan, att denne i afseende på befästandet af
förhållandena med oss först skulle träda i underhandling med
holländarne.
"Konungen af Sverige uppehöll sig imellertid på Seeland,
medan två flottor, en engelsk och en holländsk, bevakade
hohem. Ifrigt anhöll han hos Frankrike, att rycka honom ut ur
detta betänkliga läge. Den franska kronan, hvilken icke helt
ville lemna honom i sticket såsom sin colligatum, önskade icke
hans undergång och lofvade att rädda honom men med vilkor,
att han skulle sluta fred med Polen. Då först skönjdes
gesandten de Lumbres’ verksamhet, och man började inse det goda
resultatet af de rådslag, som gått ut på antagandet af den
franska beinedlingen. Konungen af Sverige skickade derför deri
franske sekreteraren Akakia, för att mottaga de polska passen
och aflemna de svenska. Men i allt sökte svenskarne finna
skrupler, gjorde eller sökte svårigheter i hvarje minsta punkt
och detta gjorde de för att kunna bedraga den iranska
konungen, gåfvo sig derför utseende af att enligt sitt löfte till
fransmännen vilja underhandla med polackerrie och önska fred
med dem, men traktade under tidén efter att Frankrike måtte
skicka dem hjelp, med hvars understöd konungen af Sverige
skulle lemna Seeland och inbryta i Polen, ty denne ville alldeles
icke uppgifva Preussen, der han ej illa liade satt sig fast.
Konungen af Frankrike märkte detta dubbla spel och afböjde hvarje
understöd, som blott skulle hafva uppmuntrat den svenske
konungen till nya angrepp.
"Vid denna tid arbetade våra federati ifrigt på att fred
med svenskarne icke skulle komma till stånd. Härtill gjorde
de åtskilliga inventioner. De afspisade oss med löften och
försäkrade, att de i Pommern skulle häftigt ansätta svenskarne
och tillskicka oss friska trupper, med hvilkas tillhjelp vi icke
blott skulle kunna återvinna Preussen utan ock det förut
förlorade Lifland."
Men konungen och senaten läto sig ej fångas af sådan tom
lockmat, då faror från Ryssland och kosackerne hotade dem och
de hade för ögonen dessa federati’s verkliga afsigter.
"Således beslöt man att begynna underhandlingar med
konungen af Sverige i Oliwa. Dertill bidrog ock synnerligen H.
M. drottningen. Hon förestälde af hvilken vigt freden vore för
oss, icke derför att det svenska väldet då hade tagit någon
betydande öfverhand, ty verlden visste väl att konungen af
Sverige endast egde i behåll publicum odium och man såg tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
