Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
481
eller annorlunda, derom vilja vi här ej anställa någon
vidlyftigare undersökning, då detta är en för den svenska historiografien
underordnad fråga. I alla händelser veta vi alldeles intet om
hans lefnadsöden. Så mycket synes dock framgå af sjelfva
me-moirernas innehåll, att författaren måste hafva lefvat och bott i
närheten af Ozenstochowa, ty hvad som försiggått invid detta
berömda kloster, berättar han ofta ända in i de minsta detaljer.
Att han med egna Ögon betraktat den dåvarande tidens
tilldragelser och såsom samtida vittne omtalar dem, kan man sluta
af flere ställen i hans arbete. På närmare skildringar inlåter
han sig någon gång, dock ganska sällan [så t. ex. då ban vid
skildringen af 1702 års händelse berättar: "Med den ena hären
gick konungen (af Sverige) sjelf ifrån Lifland genom Lithauen
till Warschau med 16,000 man eländigt, halfnaket folk, på magra
märrar, under marschen bemäktigade han sig öfverallt nödig
proviant"!, för det mesta berättar han blott i ett kort och kraftigt
språk den ena tilldragelsen efter den andra.
Den ståndpunkt han intager är för öfrigt originel, ban är
nemligen hvarken anhängare af August eller Stanislaus
Leszczyn-ski, bådadera äro för honom mer än likgiltiga, man skulle kunna
säga, att ban känner motvilja mot båda, emot den förre, emedan
han antastat adelsprerogativerna, infört sina sachsare i landet
och invecklat Polen i flere krig, emot den senare synnerligast
emedan ban var orättmätigt väld och understöddes af svenskarne.
Han representerar en adelsman par excellence, hvilken framför
allt är angelägen om sitt stånds företräden. Svenskarne hatar
han lika mycket som sachsarne och ryssarne, med ett ord, alla
främlingar, som inblanda sig i de polska angelägenheterna och
öfversvämma det polska landet. Karakteristiskt för honom är
t. ex. hvad ban för år 1709 berättar. Han förtäljer nemligen
dervid hurusom wojwoden af Kijew ville med general K rassow
draga sig tillbaka till Pommern, men att denne general icke blott
lemnat honom i sticket, utan äfven bestämdt förbjudit honom att
flykta till Pommern och sålunda utlemnat honom "till fiendernas
slagtebänk". Derefter fortfar han sålunda med följande ord: "Af
detta handlingssätt kunna polackerne väl lära, huruvida de kunna
lita pä utländingar, hvilka aldrig handla öppet med dem och
intet vilja riskera för dem. Så äfven här; så länge svenskarne
hade behof af polskt understöd för sina egna afsigter, slöto de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
