Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
C. CAMPORI: RAIMOMDO MONTECUCCOLI.
XIII
vill derför ej försumma att fästa sina läsares uppmärksamhet på den-,
samma.
Sedan Italien i början af Nyare tiden förlorat sin politiska
sjelfständighet oeh kommit under främlingarnes ok, aftynade det nyss så
rörliga lifvet på halfön och efterträddes af en långvarig dvala, som
endast afbröts af ett ocli annat folkupplopp, en och annan fejd
emellan de små dynastier, hvilka under habsburgskt eller franskt skydd
tyranniserade Italien. De stora krafter, som Italien framgent fortfor
att frambringa äfven på det politiska och militära området, saknade
under sådana förhållanden utrymme i hemlandet och sökte i
främmande staters tjenst ett fält för sin verksamhet. Häraf förklaras det
egendomliga förhållandet, att, medan Italien sjelft suckat under
utländskt herravälde, hafva många af dess söner i främmande land spelat
en ledande roll såsom statsmän och härförare. Så har Italien under
Nyare tiden skänkt Spanien statsmän sådana som Gattinara, Alberoni,
Squillace, fältherrar sådana som Pescara, Emanuel Filibert af Savoyen,
Alessandro Farnese och Spinola. Frankrike har från Italien
mottagit Mazarin och Napoleon Bonaparte. Österrike slutligen har mer
än en gång räddats ur nöden genom italienska fältherrars snille: vi
erinra om Piccolomini, Montecuccoli, Eugene af Savoyen.
Det är en af dessa sistnämda härförare, som markis Campori
gjort till medelpunkt i sin framställning. De nya källor han för sitt
ändamål anlitat äro hufvudsakligen bref och aktstycken ur f. d.
Esten-si ska arkivet i Modena, äfvensom handlingar ur nationalarkivet i
Firenze samt enskilda samlingar. R. Montecuccoli var hertigens af
Modena vasall och stod med honom i mångsidig beröring; hvad den
berömde modenesaren företog sig i Tyskland, omförmäldes noggrant
af hertigens residenter i Wien, särskildt af Montecuccolis vän Ottavio
Bolognesi, som åren 1629—45 i nämda egenskap der uppehöll sig.
Härtill komma åtskilliga tryckta källor. Den italienska literaturen
öfver sitt ämne känner förf. naturligtvis fullständigt, men den tyska
endast delvis; Schiller, Menzel och Mailath äro de författare han
mest begagnat. Emot Menzel och andra tyska författare polemiserar
förf. ofta och med rätta i anledning af den ringaktning, de uttala för
de italienska fältherrar och trupper, som till betydligt antal stodo i
kejsarens tjenst under 30-åriga kriget. De svenska historieskrifvare,
vår förf. känner från den Heeren-Ukertska samlingen, nemligen Geijer
och Carlson, erhålla deremot följande vackra loford: "Oh perché fece
difetto al Menzel quella cara semplicità e quell’ amor del vero che
negli Svedesi narratori di qvesti fatti medesimi (il Geijer e il
Carlson) ci fanno sicuri d’ogni cosa ch’ei dicano!" Sina källor synes
förf. hafva noggrant begagnat — om man undantager hans något
vårdslösa sätt att skrifva de tyska och nordiska namnen. Så kallar
han Lennart Torstenson Bernardo T., Götz skrifves Golz, Colombach
i stället för Calenbach, Golding, Friderichöde, Kiaterminde,
Gripp-wald, Parchaim, Türgenmund i stället för Kolding, Frederiksodde,
Kiærteminde, Greifswald, Parchim, Tangermünde. Wittstock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
