Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
granskningar och anmälningar.
30
gifvandet en diplomatisk noggrannhet, som i äldre tider ansågs
öfverflödig, på samma gång som man sökte uppställa fasta grundsatser för
de gamla texternas återgifvande med moderna typer. Sålunda hade
anspråken på utgifvaren ej obetydligt stegrats. Den skenbart
småaktiga möda man gjorde sig har också rikligen lönats. Det har
lyckats att undanrödja många häfdvunna misstag. En utmärkt historisk
litteratur har växt upp just från den mark, Öfver hvilken den
nogräknade kritiken gått fram, och rika upplysningar ha vunnits om
historieskrifningen under dessa äldre tider. Flera exempel skulle kunna
framdragas både ur Englands, Frankrikes och Tysklands nyare
litteratur. I detta hänseende står nu tredje bandet af den svenska
medeltidens scriptores till största delen på den nya forskningens ståndpunkt
och det är ej endast i tiden det är så vida skildt från sina
föregångare. De två första banden, isynnerhet det första, som egentligen
mest kommer i fråga, lemna nämligen åtskilligt öfrigt att önska i
handskriftsbeskrifning och textkritik. De stå i dessa fall helt och
hållet på det föregående århundradets ståndpunkt, liksom också deras
ursprungliga plananläggning förskref sig från denna tid. Sant är att
man ej rättvisligen kan förebrå de första utgifvarne att de ej blefvo
vågbrytare för något nytt eller icke tillämpade en metod, som
åtminstone då första bandet utgafs, ej var synnerligt utvecklad. Men äfven
med erkännande häraf kan man ej undgå att finna, huru den förste
utgifvaren brister i ett och annat, som äfven med en ofullkomligare
metod hadje bort kunna iakttagas. Man tryckte efter afskrifter, utan
någon jämförelse med sjelfva urskriften, stundom följdes äfven en äldre
upplaga. Ej heller gjorde man sig besvär med att undersöka de
handskrifters olika värde, som antingen en äldre utgifvare hade
begagnat, eller som nu lades till grund för aftrycket. I sina nya
upplagor af Olaus Petri och rimkrönikorna har, som bekant, bibliotekarien
Klemming visat, att sådant har förhållandet varit vid återgifvandet af
dessa båda hufvudverk. Det samma kan utan svårighet uppvisas om
många af de mindre vigtiga källskrifterna. Innehållet i de första
banden är sålunda ej öfverallt lika användbart; en del har till och
med genom de nyss nämda nya upplagorna gjorts alldeles öfverflödig.
Erfarenheter af samma slag har man för öfrigt gjort äfven i Tyskland
i afseende på dess monumenta historiæ germaniæ.
Andra olägenheter, hvilka äfven sträcka sig till det tredje bandet,
äro .en följd af det valda formatet, ehuru något annat visserligen ej
gerna kunde vara tänkbart år 1818. Redan i sig sjelft är
folioformatet obeqvämt. Man har också uti England för likartade arbeten
längesedan valt den lätt hanterliga oktaven, sedan man der börjat
med att skicka ut ett oformligt folioband innehållande de äldsta
källskrifterna för landets historia. De engelska upplagorna af
medeltidsförfattare äro också i allt hvad det yttre vidkommer, format,
typografisk utstyrsel o. dyl. verkliga mönster. Äfven i Tyskland har man
omsider vid den reform, som nyligen företagits i afseende på
utgifvandet af den stora samlingen af äldre historiska källskrifter, bestämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
