Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
48
den planmässighet och klarhet, som endast småningom kunnat
utveckla sig ur ali börjans sväfvande ovisshet. Granskaren är skyldig
att, om han är vän af samvetsgrannhet, så mycket som möjligt söka
att arbeta sig fram på samma väg, der utgifvaren af ett dylikt verk
gått förut, och att underkasta sig till en del samma möda som han.
Vida beqvämare är visserligen att, alldenstund inga absolut gällande
lagar ännu blifvit gillade och stadfästade för utförandet af dylika
arbeten utan stridiga principer lätteligen kunna tänkas råda, förringa
värdet af de grundsatser en utgifvare följt och, för att få kritiken i
gång, ställa sig på alldeles motsatt sida. Metoden har, såsom enkel
och beqväm, blifvit använd. Hvad först valet af de meddelade
urkunderna angår, löper utgifvaren ofta fara att höra det recensenten,
för sin alldeles enskilda del, t. ex. saknar intresse för en eller annan
ibland dem, hvilken således naturligtvis icke bordt meddelas. Om
den form, hvari utg. låter urkunderna framträda, ja öfver den
typografiska anordningen kan man ju vidare alltid lia något att säga och
mera ju mindre man känner sig hugad att granska den
betydelsefullaste delen af arbetet, den historiska kritiken, den sanning, som
sofrats i arbetets eld.
Att det verk, för hvilket vi här skola söka att i korthet
redogöra, väl skulle kunna uthärda en granskning af mera genomgående
slag, än den vi kunna lemna, erkänna vi villigt. Vi hafva dock
trott det vara vår skyldighet att icke fördröja anmälan af ett verk,
som i mer än ett afseende ådrager sig inom och utom vårt land en
väl förtjent uppmärksamhet.
Om vi begynna med att taga i betraktande den afdelning af
föreliggande traktat-verk. som behandlar vårt fosterlands förhållande
till påfvestolen, så möta oss först såsom en inledning de bullor, hvilka
"beteckna icke blott början af den romerska hierarkiens välde i
Sverige, utan äfven detta rikes införande vid kyrkans hand i de
europeiska staternas samfund". Kristendomens första strålar inom vårt
folks lif framkalla den historiens morgongryning, som drifver sagans
nattliga gestalter på flykten. Christi första bekännare i vårt land
träda i ställe fört den yngre jernålderns folk, som dock endast
motvilligt och långsamt lemnar sin plats. Historien länkar sin kedja
till arkeologiens. Vi föras tillbaka till det mest afgörande skedet i
vårt folks utveckling, då de europeiska staternas nya civilisation af
missionärer föres in i landet, då ett samhälle, en stat, som aktas af
andra makter, växer upp der förut endast herskat oordning ocli
barbari. I de första offentliga urkunder, i hvilka vårt folk omnämnes,
kan man icke vänta sig att finna en traktat i egentlig mening, der
det gäller att ordna de inbördes angelägenheterna mellan tvenne
hvarandra motsvariga stater, utan fast heldre blott en vänlig kallelse
af modren-kyrkan att genom hennes bemedling föras fram på
historiens skådeplats, der först staterna träda i närmare beröring med
hvarandra. Att låta ett verk, sådant som det föreliggande, utgå ifrån
denna tidpunkt är således ingenting annat än att börja med början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
